Utsattes för övergrepp

I en öppenhjärtig memoarbok avslöjar Patrik Sjöberg att hans tränare i flera år utsatte honom för övergrepp.

Nyheter • Publicerad 28 april 2011

Patrik Sjöberg hoppades länge att hemligheten aldrig skulle komma ut.

– Man blir nog aldrig riktigt hel, det kommer alltid att finnas i huvudet, säger Sjöberg.

"Jag kommer inte ihåg exakt hur han gjorde för att övertala mig, men en kväll när vi var ensamma hemma och han gav mig massage började han onanera åt mig."

Patrik Sjöbergs memoarer kunde ha handlat om alkoholen, kokainet eller skatteskulderna. Men när den trefaldige OS-medaljören och tidigare världsrekordhållaren nu berättar sin historia tar han avstamp i en betydligt mörkare hemlighet.

I boken, Det du inte såg, beskriver höjdhopparen hur han från mellanstadiet och flera år framåt utsattes för sexuella övergrepp av tränaren och styvpappan Viljo Nousiainen.

– Jag hoppas att den här boken kan göra att någon som har blivit utsatt känner att "fan, har han vågat säga det då kanske jag också tar tag i det", säger Patrik Sjöberg om boken han skrivit tillsammans med Markus Lutteman.

– För det handlar i grund och botten om att pedofiler, det är det lägsta man kan komma. Det är fruktansvärt. Vuxna människor som utnyttjar barn, vilket han gjorde med mig och med ett flertal andra.

När Viljo Nousiainen avled i juni 1999 gick många känslor genom Patrik Sjöbergs huvud. En av dem var lättnad. Nu skulle aldrig någon få veta. Men tolv år senare är det ändå Sjöberg själv som kliver fram. Vändpunkten blev ett möte med Christian Skaar Thomassen, själv tidigare adept till Nousiainen.

– Efter att Viljo dog nämndes han i varenda friidrottssändning, han fick en gata uppkallad efter sig, det fanns liksom ingen hejd i det. Fan, jag hade knappt lust att prata om mina egna grejer jag gjort på idrottsbanan, och helt plötsligt skulle jag behöva hylla den här jäveln som utsatt mig för det här, berättar Patrik Sjöberg.

– När Christian drog detta för mig så nekade jag självklart, men efter några gånger gick det inte längre. Det var ju exakt samma historia.

Dessutom blev även Yannick Tregaro, numera tränare åt bland andra Emma Green och Christian Olsson, utsatt.

– Det började när jag var tolv–tretton år. Mina föräldrar hade lite problem hemma och jag tydde mig ganska mycket till Viljo. Sedan när jag blev lite äldre så började jag inse och förstå vad det här var och hur fel det var, säger Tregaro till Ekot.

Både Sjöberg och Thomassen vittnar i boken samtidigt om beroendet av Viljo Nousiainen, som i friidrottskretsar var närmast geniförklarad. För många, som Sjöberg själv, var Nousiainen den enda tänkbara vägen till världstoppen.

Sjöberg valde också att ha honom kvar som tränare nästan hela sin karriär.

– Han var ju fantastiskt duktig på att intala oss aktiva att han var den enda som kunde träna oss.

– Ibland känner jag mig medskyldig. Jag förstod ju senare att han fortsatte efter mig. Det kan ju så här i efterhand låta väldigt egoistiskt, men jag var ju 15–16 år, jag var bara oerhört glad att han lät bli mig.

TT: Hur mår du i dag?

– Det som jag har burit på är en fruktansvärd ilska och det har ju drabbat oskyldiga ibland. Även i förhållanden har jag kanske varit svår att ha och göra med på grund av detta.

– Men jag mår skitbra, har aldrig mått bättre, så på något sätt så klarar man det. Det är bara hemskt med dem som inte klarar det.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.