Bättre liv efter bröstförminskningen

Veronica fick tidigt stor byst. Vid tio års ålder gick hon från a- till f-kupa på ett halvår.

Hon hade några kämpiga år och gick upp rejält i vikt. Vid 15 års ålder började hon gå ner, men brösten hängde inte med. Hon beskriver dem som stora, hängiga och ojämna.

När hon sökte information om bröstförminskning var det mesta negativt - om faror med ingreppet och om knallröda ärr flera år efteråt.

Till slut hamnade hon dock på operationsbordet på universitetssjukhuset hemma i Örebro. Hon var 18 år och livet vände.

Slående förbättringar

Richard Lewin, plastikkirurg och forskare vid Sahlgrenska akademin, har i sin avhandling studerat livskvaliteten hos cirka 350 kvinnor i åldern 16-80 år som genomgått bröstreduktion.

Som storbystade mådde de avsevärt sämre än normalbefolkningen. Ett år efter ingreppet var de fysiskt, psykiskt och socialt som vem som helst.

Operationen hade lindrat smärtor i bröst, rygg, nacke, huvud och axlar. De var fysiskt mer aktiva och tryggare i både sociala och intima situationer.

Han öppnar också för en diskussion om de krav som ställs inför en operation inom allmänna vården - att kvinnan ska vara normalviktig och ha minst 800 milliliter i bröstvolym.

Vill ge fler operation

Deltagare som drabbades av infektioner och andra komplikationer var ändå nöjda med ingreppet. "Varför gjorde jag inte det här för tjugo år sedan?" var en återkommande kommentar från medelålders kvinnor.

Enligt Rickard Lewin var det vanligare förr att yngre skickades hem med uppmaningen att först föda barn. I dag har attityderna förändrats.

TT