GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmrecension: Maps to the stars

David Cronenbergs film är ett avancerat lustmord på hela Drömfabriken i Hollywood med kolsvart humor och ett mustigt mörker. Julianne Moore gör en roll som är något av de mest obehagliga hon spelat i en lång karriär.(TT)
Publicerad 28 januari 2015

Genre: Drama

Premiär: 30 januari 2015

I rollerna: Julianne Moore, Mia Wasikowska, John Cusack med flera.

Regi: David Cronenberg

Speltid: 1 tim 51 min

Censur: 15 år

Betyg: + + +

Skådespelerskan Julianne Moore har spelat många trasiga och groteska rollfigurer. Den slitna porrstjärna i "Boogie nights", hemmafrun på gränsen till nervsammanbrott i "Timmarna", den incestuösa modern i "Savage Grace".

Men aldrig har hon varit så obehaglig som i David Cronenbergs nya film.

Moore spelar Hollywoodstjärnan Havana Segrand, en självupptagen och känslomässigt labil kvinna som inte kan leva utan filmkamerans fulla uppmärksamhet. Hennes mor var också en berömd skådespelerska, och Havana drömmer om att spela huvudrollen i en nyinspelning av filmen som gjorde modern till en ikon. Men tiden har sprungit i från Havana, som dessutom hemsöks av sin döda mamma.

Cronenberg väver samman hennes öde med den arketypiska Hollywoodfamiljen Weiss. Pappa Stafford är framgångsrik självhjälpsguru, mamma Cristina är manager åt sonen Benjie, en stenrik barnstjärna. Dottern Agatha har tillbringat sju år på psykiatrisk klinik efter att ha satt eld på familjens hus, men återvänder till Los Angeles i hopp om förlåtelse.

"Maps to the stars" har beskrivits som en Hollywoodsatir, men det är ett alltför mesigt epitet. Cronenberg begår snarare ett avancerat lustmord på Drömfabriken, med kolsvart humor och ett mustigt mörker som tyvärr ibland blir självparodiskt - ett frosseri i misantropi.

Persongalleriet är fullt av motbjudande existenser, från John Cusacks opportunistiske Stafford till Evan Birds Benjie - en barnmonster i klass med Joffrey från "Game of thrones". Mia Wasikowska spelar Agatha, och bryter av med sin neutrala betraktelse av sakernas tillstånd, men även hon tar så småningom klivet till den mörka sidan

Men det är Julianne Moores rolltolkning som är filmens främsta behållning. Hon spelar Havana som en åldrad nidbild av Lindsay Lohan: gränslös, barnslig, plågad. När en femårings död får henne att dansa glädjedans går det kalla kårar längs ryggraden.

TT