Får läsaren att skratta mitt i gråten
Sashas mamma är död, men runt omkring henne fortsätter livet som vanligt. Sasha med, för hon har gjort en lista som hon följer slaviskt för att överleva.
"1. Klipp av allt hår. 2. Försök inte ta hand om nåt som lever. 3. Läs inga böcker. 4. Ha bara färgglada kläder. 5. Tänk inte för mycket (helst inte alls). 6. Undvik promenader. Undvik skogen. 7. Bli comedy queen."
"Comedy queen" är en bok om ett ämne som sällan eller aldrig tas upp i barnlitteraturen. En mamma har dött, men inte av sjukdom eller i en olycka, utan för att hon tagit sitt liv. Hur går omgivningen vidare efter något sådant, hur hanterar man skulden och skammen, hur tar sig man sig upp ur hålet av sorg?
Skuld, skam, katastrof
Jenny Jägerfeld är van vid att skriva om sådant som gör ont. I flera barn- och vuxenböcker har hon balanserat mellan humor och svärta, skrivit om skuld, skam och katastrofer med precis rätt sorts glimt i ögat. "Comedy queen" kom till efter en period i hennes liv då flera nära personer hade dött.
””
Sasha använder sin lista för att hålla sorgen ifrån sig. En del klasskompisar tycker att hon är konstig, medan vuxna oroar sig för att det inte märks att hon är ledsen. Bästa kompisen Mörten tröstar bara genom att finnas i närheten och psykologen Linn på BUP är ett vuxenstöd - men drömmen om att bli ståuppare och kaninerna i Aspuddsparken är också livlinor.
Använder verkligheten
När Jenny Jägerfeld skrev "Comedy queen" bodde hon i Aspudden och skrev sin vana trogen in saker ur sitt liv i boken. På samma sätt är det med vuxenromanen "Blixtra, spraka, blända!" som kommer i maj. Affischen med mantrat "No style fuckers" som hänger i hallen i hennes stökigt mysiga lägenhet figurerar i boken och huvudpersonen, det misslyckade underbarnet Penny Löwe, författare och Augustpristagare som försatts i defaultläge pga akut skrivkramp, har mer än en likhet med henne själv.
””
Det betyder inte att hon ÄR den gränslöst utlevande Penny Löwe eller Sasha i "Comedy queen". Bara att det ofta är lättare att skriva om saker hon själv har varit med om. I "Blixtra, spraka, blända!" drar hon resonemanget till sin spets genom att låta Penny iscensätta hela sitt liv för att kunna skriva färdigt den kraftigt försenade andraboken.
Fick diagnosen adhd
Själv har hon aldrig haft några problem med skrivkramp. Men precis som Penny använder sig Jenny Jägerfeld ibland av adhd-medicinen Attentin när hon ska skriva. Diagnosen hon fick vid 42 års ålder kom efter en period då hon hade tackat ja till alldeles för mycket, drabbats av ett reumatiskt skov och så kraftig migrän att hon blev "typ blind".
””
Förut kunde hon skriva en till två timmar i sträck, men måste sedan göra något annat. Nu kan hon skriva längre stunder och har lättare att hålla kvar de dramaturgiska bågarna i huvudet. Samtidigt är hon kluven till en samtid där allt fler får neuropsykiatriska diagnoser trots att den bästa medicinen förmodligen skulle vara att lägga resurser på att skapa ett samhälle som fungerar för alla.
Precis som "Comedy queen" är "Blixtra, spraka, blända!" en rolig bok, även fast flera av bokens huvudteman är tunga. För hur hanterar man en narcissistisk far, en ond bästis och ett katastrofalt misslyckande, om inte med humor?
””
TT
