Spelglädje när Kajutan blev den gröna ön

NÖJET SPANADE IN | Hjälten på den gröna ön
av Södra Ölands Musik-
teater på Restaurant
Kajutan i Mörbylånga.
Nyheter • Publicerad 12 december 2005

En fattig liten by, ja, nästintill en håla på den irländska landsbygden i början av 1900-talet. På värdshuset sitter dottern till värdshusvärden och planerar sitt kommande bröllop. Just då dyker en okänd man upp. Alla i lokalen blir nyfikna, det tillhör inte vardagsmat att okända sätter sin fot i byn och snart pumpar de mannen på information. Det visar sig att han har varit till fots i elva dagar, flyende från ett hemskt brott; mordet på sin egen far. På det trotsiga Irland uppskattas en sådan gärning, det tyder ju på civilkurage. Brottslingen blir en hjälte och den giftassugna unga kvinnan blir förälskad. Kajutan utgör en i det närmaste perfekt miljö för berättelsen. Och efter skickligt arbete av Mary Engholm, som ansvarat för kostym och smink, men framför allt scenografen Kristin Jönsson, blir Kajutan Irland i början av 1900-talet.

Sådan är inledningen på musikalpjäsen Hjälten på den gröna ön, skriven av John Millington Synge, som Södra Ölands Musikteater spelar inför en fullsatt Restaurant Kajutan i Mörbylånga. Därifrån tar sig historien vidare, i förvecklingar och vändningar.

Scenen är liten, flera gånger tycks skådespelarna dansa av den, publiken sitter tätt, tätt inpå och skådespelarna rör sig mellan stolsraderna. Publiken integreras på så vis i föreställningen, det blir lättare att ta sig in i pjäsen och närvaron blir total. Joachim Sandberg och Linnea Wirsell spelar huvud-roller, men störst intryck gör inte helt oväntat rutinerade Uno Magnusson i sin roll som den ihjälslagne fadern. Ytterst trovärdigt går han omkring med sitt elaka och djupa jack i pannan och snikar åt sig den ena supen efter den andra. Även Jessika Olander, som den pilska änkan Quin, och Christian Gustavsson, som den räddhågsne Shawn Keogh, sticker ut.

Men ingen är dålig i ensemblen och överspelen är inte irriterande många. Istället minns man spelglädjen, som är stor och smittande och även om det här och var snubblas på något ord är det ingenting som stjälper. Det hela är utfört på ett stringent sätt, med bra tempo och med överlag fina sånginsatser. Och här är det på sin plats att ge ett hedersomnämnande åt de två spelmännen, eller rättare sagt spelmannen och spelkvinnan; Jörgen och Carina Astner. Sittandes bredvid scenen ser de till att pjäsen får autencitet i och med de irländska tonerna.

Hjälten på den gröna ön är en stunds lokal, men också god underhållning.

Henrik Rydström
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.