Medelålders rock på rätt sida

De grånande britterna som utgör 10CC anländer artigt nog på exakt utsatt tid och fortsätter sedan konserten på exakt samma vis. Utan krusiduller och i all enkelhet målar de upp sin samlade låtkatalog rakt upp och ned med sina (fortfarande!) så välbehållna falsetter.

Det är nästan uppseendeväckande hur slicka och nästan provocerande mjuka 10CC låter. Mycket närmare en brisig västkustrock med solsken i blicken än någon musik som vanligtvis förknippas med rockfestivalen i Norje.

Det är inte heller särskilt svårt att se varför bandet på senare år döpts om till chillwave-genrens farfäder. En rad band som ploppat upp de senaste åren, bland annat amerikanska Washed Out och Toro Y Moi har mycket att tacka 10CC och deras megahit I'm Not In Love för.

Skillnaden är dock att rockmusiken i 10CC:s händer låter aningen mer ambitiös (om det kan man tycka vad man vill) och - vågar jag säga det – medelålders.

Det kan snabbt slå över i en trött och nästan putslustig betraktelse som låten Good Morning Judge men större delen av tiden håller sig bandet på rätt sida av sin avslappnade rockmusik. Gitarrsolona håller aldrig på längre än till en tolererbar gräns och stämsången är perfekt avvägd.

Det varken skaver eller stör.

Det här är vuxenrock som på gott och ont har närmare till ett lyxigt penthouse vid stranden snarare än ett kyligt tält med ett ungt Skrillex-fan som närmsta granne.

Henrik Svensson