Blue Öyster Cult glänste

Med sin intelligenta poprock och ovanligt intelligenta texter låter alltid bandet så säreget och med åtminstone ett dussin riktigt bra album att plocka från har de en sanslöst stark repertoar att ösa ur.

Upplagt för att sakna massa låtgodis alltså. Bland det vi fick höra fanns Burnin For You och Buck?s Boogie där väldigt fint melodiskt gitarrspel slår an tonen. Feta gitarrer fyller Cities On Flame With Rock?n?roll.

Och den enastående poppärlan Then Came The Last Days Of May har måhända inte riktigt samma fulländning i tyngden som den ursprungliga skivversionen. Men med ett långt gitarrsolo sätter Buck Dharma färgen på låten. En av förklaringarna till att BÖC är ett säkrare livekort än en stor del samtida är att där många briljanta gitarrister från 70- och 80-talstraditionen ofta bygger på att vara spektakulära och publikfriande är det här bandets båda ledare Eric Bloom och Buck Dharma något helt annat. De kan spela återhållsamt men ändå briljant och deras musik bygger mycket på melodiskt vackra ting dekorerat med tungt gitarrspel.

Godzilla fylls med både bas- och trumsolo.

I många låtar behöver bara inledande ackordet slås för att publiken ska explodera i jubel.

Och den klassiska poppärlan Don?t Fear The Reaper låter riktigt snyggt med elegant stämsång.

Blue Öyster Cult är måhända inte helt vad de varit men de är fortfarande ett unikum med sin intelligenta mix av popmelodier, bländande gitarrspel och hård tyngd i botten.

Riktigt bra spelning.

Maria Gadd