Välförtjänt, Lindsdal

När alla bitar faller på plats, som i 80 av matchminuterna mot ett Vimmerby på fall, är Lindsdal ett lag av hög kaliber, med eget strukturerat spel och flera spelare av klass.

Motsatsen är individuella misstag och perioder där motståndarna får väldigt bra betalt utan att behöva jobba för det.

Vi såg Lindsdals båda sidor mot Vimmerby.

– Vi gör tio dåliga minuter och håller på att tappa matchen. Men det finns massor av moral i det här laget. Vi gick för seger och såg hur rädda Vimmerby var att tappa matchen.

Fredrik Petersson, majestätiskt bra i första halvlek, tryckte in segermålet på övertid och bidrog i hög grad till den viktiga segern. Hans känsliga fötter, blick för spelet och arbetskapacitet är navet i det Jonas Klippvik håller på att bygga upp ute på Fjölebro.

Det finns en tanke, en idé och organisation i det här laget som, om utveklingen går i rätt riktning, kommer att ta dem ganska långt innan serien är färdigspelad.

I den här matchen var det klasskillnad. Gästerna från Astrid Lindgren-land hade fysiken på sin sida, men kunde bara erbjuda primitiv fotboll – långa, raka bollar – när hemmalaget utnyttjade planens bredd (Hur många maxlöpningar tog Johan Wittberg i offensiv riktning?), samtidigt som man hittade den gyllene ytan mellan Vimmerbys mittfält och backlinje för ett piggt kombinationsspel. Bättre effektivitet i sista tredjedelen och den här matchen hade varit död och begraven redan i paus.

– Vi gör en väldigt bra match, är bra organiserade, kontrollerar rytmen och jag var helt säker på tre poäng även när vi gick mot 90 minuter, säger Jonas Klippvik.

Vimmerby fick till sitt första genomtänkta anfall tio minuter in på andra halvlek (!), så ni förstår vilket lag som styrde matchen, men det behövdes en öländsk skalle (Jonas Nilsson) och en för den här serien överkvalificerad mittfältare (Fredrik Petersson) för tre poäng.

Klippvik släpper nu iväg sina spelare på elva dagars aktiv vila i det som kallas uppehåll. Han gör det med ett lag som växer och lär sig något nytt för varje match.

LIF-tränaren kunde dessutom glädja sig åt ett gediget försvarsspel (John Johansson bäst) och ett mittfält med kreativa lösningar. Nu väntar vi bara på större noggrannhet och tydligare löpningar i anfallsriktning, sedan är det här en grupp spelare som kan upprepa fjolårets tredjeplats. Så bra är man.