Tung förlust för Sverige

1–2 (0–0) mot Ukraina var precis det som inte fick hända i EM.

Hamrén följde sin instinkt, höll sig till sin filosofi. Kval eller mästerskap. Förhållningssättet var detsamma. Offensiv.

Gång på gång har han upprepat sitt mantra att "det handlar om vilken fotboll man vill spela". Han svek inte sina ideal när det kom till kritan Han svek heller inte sina favoriter.

Han vill ha Ola Toivonen på planen fast den gänglige anfallaren är allt annat än en tvåvägsspelare på en kant. Han vill ha Mikael Lustig trots att denne knappt spelat fotboll det senaste halvåret. Han valde Martin Olsson på den andra ytterbacksplatsen. Också han en herre med mer framåt än bakåt i ryggraden.

Hamrén visade mod, konsekvens.

Bättre och farligare

Rätt eller fel – han fick ändå inte som han ville. Kartan stämde inte med verkligheten. Påeldade av majoriteten av de drygt 60 000 inne i den kvalmiga Olympiastadion gick Ukraina "all-in". Bättre, starkare, och farligare än vad de flesta trott.

I stället för ta kommandot i matchen pressades Sverige bakåt. Mittfältet hamnade lätt i knäet på fyrbackslinjen.

Andrij Sjevtjenko brände ett utmärkt läge, serverad av Andrij Jarmolenko. Andrij Voronin testade Andreas Isaksson med ett tungt distansskott. Konopljanka sköt över sedan Lustig stått på hälarna på Oleh Husievs inlägg.

Så där höll det på.

Men vallen höll, illa åtgången till trots.

Nick i stolpen

Hade inte Olof Mellberg och Andreas Granqvist blockerat skott hade Ukraina gått till halvtidsvila i ledning. Världen är liksom fotbollen full av om. Någon decimeter annan riktning och Zlatan Ibrahimovics nick hade gått stolpe-in och inte stolpe-ut på Rasmus Elms inlägg.

Skulle Ukraina orka? Fanns det kraft och lungor att fortsätta som i första? Eller skulle det sluta som för Polen, den andra värdnationen, som fick soppatorrt mot Grekland.

Det såg så ut.

Toivonen bröstade ned till Sebastian Larsson vars inlägg nådde Kim Källström som såg Ibrahimovic. En stöt med trollfoten.

1–0.

Och Hamrén levde i sin dröm.

I tre minuter.

Vände på sju minuter

Olsson var för passiv och lät Jarmolenko lyfta in bollen mot Sjevtjenko som hann före Mellberg och nickade in 1–1 i 55:e.

Fram- och tillbaka, öppet. Två mål på tre minuter som symboliserade matchen. Och så kom det. Dråpslaget. Jevhen Konopljankas korta hörna nådde Sjevtjenko som nickade in segermålet vid första stolpen. Ännu en gång passivt och slarvigt. Vem skulle markera "Sjeva"? Ibrahimovic var närmast men gjorde det inte. Ännu ett insläppt mål på hörna...

Ukrainas nu mest älskade spelare sprang raka vägen ut till Oleh Blochins, en gång Sovjetunionens främste, famn. Läktarna vibrerade. Det verkade som om hela arenan, hela landet ville delta i det kramkalaset.

Först med 20 minuter kvar kom Elmander in. En sista press. Ibrahimovic höll på att skjuta hål i bröstet på Andrij Pjatov, Elmander sköt tätt över, liksom Mellberg.

Sedan var det över.

Samma plats, samma tid på fredag: England. Förmodligen krävs seger. Annars är fotbollslandslaget troligen hemma till sillen och nubben och midsommarkransen.

TT