Thorbjörnsson dagen efter smällen - jag minns ingenting

Man märker direkt att allt inte är som det ska. Sambon Stina frågar vilka som vill ha kaffe. Markus Thorbjörnsson tackar nej, till drycken som upptar stora delar av hans lediga tid normalt. Det har gått ett drygt dygn sedan smällen på Guldfågeln Arena. 26-åringen har fått komma hem från sjukhuset och han har med sig sina nya bästa kompisar – de smärtstillande tabletterna.

– Man har sett andra som fått nyckelbensskador och det har sett ut som att de har jäkligt ont. Det stämmer kan jag säga.

Minns du något av smällen?

– Nä, det är helt svart, jag har ingen aning. Jag minns bara att jag vaknade upp och såg Kjell (sjukgymnasten Svensson) och Håkan (läkare Sterling). Sedan minns jag att Lars (Cramer) höll min hand innan jag kom upp på båren.

Men du ska ha sagt att ni ledde med 2–0 mot Norrköping?

– Ja, Håkan frågade mig och det hade jag koll på.

Är det smällen som gör att nyckelbenet går av?

– Nä, jag får hans knä i bakhuvudet och är väl avsvimmad när jag landar. Troligen har jag landat olyckligt.

Två till tre månader lyder domen?

– Ja, det är väl inte jättekul, men samtidigt inte något jag kan göra så mycket åt. Jag kan inte lägga mig ner och dö, utan måste tänka positivt. Med lite flyt i rehaben kan jag kanske komma tillbaka snabbare än den utsatta tiden.

Speedwayförare brukar köra igen på tisdagen efter?

– Ja, med båda armarna av också, helt sanslöst.

Thorbjörnsson skrattar, men även glädjen gör ont. Det positiva med skadan är att benet gick rakt av utan någon vridning och det kanske inte behövs operation. KFF:s läkarteam ska ha ett möte med en axelspecialist i dag för att bestämma vilken väg man ska ta.

– Jag siktar in mig på åtta veckor, men vissa har kommit tillbaka efter sex tydligen, säger Thorbjörnsson som fått enormt med lyckönskningar från KFF-fansen det senaste dygnet.

– Helt sanslöst, jag fällde faktiskt en liten tår på sjukhuset i går. Jag uppskattar det verkligen, säger Markus Thorbjörnsson.