Löparfest med tjejer i fokus

Det här blir ett annorlunda lopp. Tre är siffran för vilken gång i ordningen jag ställer upp i Drottning Margaretaloppet. 6200 är ungefär hur många kvinnor jag är omgiven av. 28 och 32 är ungefär hur många minuter jag har tagit mig runt de tidigare loppen på. Åtta är i vilken månad jag är gravid. I dag kommer minuterna att ta sig runt bli många gånger fler. På min vita t-shirt står det tryckt på ryggen Störst ger mest. Jag kanske är bland de största, men jag kan lova att jag inte kommer att vara den som ger mest – den här gången.

I vanliga fall brukar jag försöka hålla mig ganska så långt fram i startfältet. Av erfarenhet vet jag att det brukar vara tjockt i början och att man inte kan börja springa ordentligt förrän man har tagit sig ur Slottsallén och kommit ned i Kalmarsundsparken. Den här gången startar vi direkt i Kalmarsundsparken, men jag står inte längst fram.

Jag vill inte bli som de damer jag hamnade bakom i ett lopp. De stod nästan längst fram, fem i bredd och när de trängde sig längre fram hörde jag den ena säga till sina väninnor:

– Kom så ställer vi oss längst fram så hinner vi hem till Aktuellt.

När startskottet small av började de i maklig takt röra sig framåt utan den minsta ambition att springa. Istället lyckades de framkalla de mest aggressiva känslor hos de tjejer som hade som mål att springa snabbt hela vägen in i mål.

– En sådan vill jag inte bli, tänker jag och masar mig längre bak i leden så jag hamnar bakom skylten med en trea på som betyder promenadtakt.

Ett kanonskott smäller av uppe på slottsvallen och massan av tjejer börjar röra på sig.

I år är det en ny sträckning som tar ett varv i Kalmarsundsparken för att fortsätta ned mot Stensö via fiskeläget och campingen och tillbaka med målgång i Stadsparken.

Första flaskhalsen kommer i slutet av Kalmarsundsparken.

– Men här sprang vi väl inte förra året, frågar en tjej.

– Nej, men förra året gick vi ju bland springarna och de tar en annan väg. Jag tror att de har kortat det något i år, svarar hennes kamrat.

Lite längre bort har ett gäng damer fått sin första vätskepaus av en manlig supporter. Vad som finns i muggarna vet vi inte, men plötsligt utbringar mannen en skål med orden: "Det här är den bästa dagen på hela året".

Nästa flaskhals är bron över Stensökanalen där det nästan står helt stilla ett tag.

– Hoppas bron håller, säger en kvinna lätt på skämt och får fler att börja fundera på hur kallt det skulle vara att trilla i.

Det är lätt att dras med i vandringshastigheten som sina medsystrar håller. Det där med att strosa fram i sakta mak är bara att glömma. Innan man vet ordet av är man uppe i ett raskare tempo än man först hade tänkt och rätt som det är är man i mål och får sin vinnarmugg.

– Grattis, tjejer. Nu har ni tagit er runt banan som i år var 5300 meter lång, säger slottschefen Odd Zschiedrich som för att bekräfta att man inte hade kortat banan i år.

Och visst blev tiden längre. 1.09 visade klockan när jag vaggade i mål.

Bäst: Folkfesten.

Sämst: Att jag hade glömt hur lätt jag blir kissnödig nu för tiden.

Märkligaste synen: Tomtenissarna som sågs rota runt i de blommande slånbärssnåren.

@Byline:KAROLINA EKSTRAND

@E-post:karolina.ekstrand@barometern.se

0480-592 18