En tränare med god nattsömn

Bestämmer sig Lenny Eriksson för att koppla av läggar han huvudet på kudden och somnar. Inte mer med det.

Att ligga sömnlös på natten och grubbla över framtiden är inte riktigt hans grej.

Kanske är det de gamla tävlingsnerverna som sitter i eller så är Nybro Vikings tränare helt enkelt bara den coola typen.

- Uppgiften i år är att bita sig kvar i all-svenskan. Men det är inte det viktigaste i världen. Egentligen är det bara en fis i rymden. Det räcker ju med att man läser tidningarna för att förstå det, säger han och pekar på kvällstidningen på köksbordet.

Men ett ishockeylag i allsvenskan påverkar en stad som Nybro.

Det blir mycket hockeysnack i mjölkdisken och på stan.

Åtta matcher återstår och sedan får Nybro Vikings kvittot på på om han och laget löst uppgiften.

Vad som händer sedan vet inte Lenny Eriksson.

Och det är inget han vill spekulera i heller.

- Jag kan inte säga något. Jag orkar inte hålla på att fantisera om framtiden. Det går inte att ha några långa säkra planer som tränare. Många undrar hur man orkar med ovissheten. Jag vet inte. Det är klart det är en liten period under våren som jag kanske tänker lite på det, men det är inget jag oroar mig för.

I slutändan är det trots allt två ynglingar som bestämmer.

Står Lenny utan jobb i Nybro när hockeysäsongen är slut har sönerna stor del i beslutet vad som händer härnäst.

- Jag lär ju prioritera ungarna. Sånt självändamål är det inte med hockeyn. I slutändan är det hur ungarna har det som avgör.

Han är ensamstående pappa till Daniel, 16, och Patrik, 14, och pusslar, som alla andra, för att få vardagen att gå ihop.

- Med en kille i åttan och en på gymnasiet blir det i alla fall aldrig långtråkigt. Men visst kör det ihop sig i bland.

Båda sönerna spelar ishockey och det brukar bli en hel del hockeysnack kring middagsbordet.

- Det är väl inte så farligt, fast vissa helger är det sex matcher som ska avhandlas. Jag försöker att ligga lågt. Det är ju inte så att jag står med sågen och kapar dem när de kommer hem från en match, skrattar han.

Minne för livet

Lenny Eriksson har varit tränare i nästan 15 år.

Han har spelat i elitserien med Brynäs och Örebro och har ett SM-guld i bagaget. Ändå är det inget som slår den 14 april 2002. Kvällen då Nybro Vikings tog steget upp i hockeyeliten igen.

- Det vi fick uppleva är ett minne för livet. Om en klubb från en anonym tillvaro i division I går upp i allsvenskan är det en större grej än att en etablerad klubb i elitserien tar SM-guld. Det var helt makalöst. För de 500-600 som mötte oss när vi kom hem den natten var det ett VM-guld vi tagit.

Desto tuffare blev det senare på hösten. Åtta förluster på raken och en djup svacka.

- Vi försökte förbereda oss inför det där. Går man upp en division måste man acceptera att man förlorar mer än tidigare.

Inte alltid logiskt med idrott

Egentligen skulle han helst bara titta på insatsen på isen. Själva resultatet kan ställa till det.

- Det är det svåraste med unga spelare. Man kan jobba bra och ändå förlora matchen. Vi pratar mycket om såna här saker. Det är mycket skit som man kan samla på sig mellan öronen.

Själv har han inte stora problem med det. När han stänger ytterdörren bakom sig försöker han att lämna hockeyn utanför.

- Det är inte alltid så logiskt med idrott, men det får man leva med.

Alla dagar är inte som 14 april.

Den grå hockeyvardagen lunkar på - även för en tränare.

När våren kommer och serien är slut återhämtar han sig på golfbanan.

Sedan tar han en tur till sina gamla hemtrakter i Gävle och kanske en sväng till Norge där han varit tränare.

Jag har hört att du samlar på ishockeyklubbor?

- Va! Har du?! Äh, det där är ingen stor grej. Bara några godbitar jag släpat med mig. Lite gamla klenoder som jag fick när jag själv spelade. Jag brukar visa grabbarna något gammalt järnspett när de gnäller över materialet.

Tränare för ett hockeylag och ensamstående pappa till två pojkar - det är en grabbig värld du rör dig i?

- Jo, visst blir det det. Hockeyn är en enormt speciellt miljö. Jag har inget problem med att hålla den distansen. Men det är väl bara positivt om man kan behålla en del av deras glöd och barnslighet.

Om Lenny Eriksson en dag slutar med hockeyn tänker han syssla med målning eller heminredning.

- Fast jag vet inte, funderar han. Något praktiskt i alla fall. Egentligen fattar jag inte varför jag håller på med det här. Fast man är väl masochist.