Segt med anka i magen
Idag är jag lite seg. Jag antar att det är kvitto på att vi hade en trevlig kväll igår, för det hade vi! Det kryllade av små söta, ulliga kattungar (samt den stolta modern och fadern, som inte var så liten utan mer lokattsize) och förutom två nysningar i början klarade jag mig utan att få några allergiska besvär!
Vi bjöds bland annat på champagne och rosastekt ankbröst med svartvinbärssås samt inkokt ananas med chili och vaniljglass. Very nice alltsammans. Huset de bodde i var nyrenoverat och fint och deras två månader lille son var helt charmerande söt.
Men nu ska ni höra, gott folk, vad som verkligen fick mig på fall! Det var varken kissarna, bebisen (som sög på en napp med Kalmar FF-loggan på, stackars barn, redan märkt för livet) eller den förstaklassiga maten och bemötande som imponerade på mig så mycket som en detalj i deras kök! Guess what, de hade en VINKYL! En vinkyl. Jag dör. Jag vill ha. Jag önskar mig. Frågan är var den ska stå? Kanske i stugan?
Japp, så får det bli. Bredvid den härligt gröna kylen och frysen från 70-talet får den stå. Det är charmigt med kontraster.
Puss