Julmirakel
Morgonpromenad med Daisy. Kommer hem, dying for a cup oof coffee. Hittar inte dörrnyckeln. Mamma Kicks-Karin svarar inte i telefonen och mannen är i Kosta.
Går tillbaka med en urlakad vovve i hälarna till stället där hon sket (känsliga läsare, läs; tömde tarmen). Kan nyckeln ha trillat ur fickan när jag tog upp bajspåsen? Blodtrycket har gått upp från en döendes nivå till akut stress (mest pga suget efter kaffe och besväret allt detta medför) men jag försöker tänka positivt och visualisera nyckeln liggandes på gågatan.
Och se där! Miraklernas tid äro icke förbi, det finns kanske en Gud trots allt! DÄR LIGGER NYCKELN! Halvt nedtrampad och täckt av snö hittar jag den. Stenen faller från mitt bröst, mungiporna pekar uppåt igen och det verkar bli en ganska bra dag trots allt!
Nu: KAFFE!
Puss