Annons

SNF i symbolpolitikens tjänst

Naturskydddsföreningens rapport inför det stundande EU-valet påstår sig granska de svenska EU-parlamentledamöternas prestationer på miljöområdet, men blir förvillande likt ett beställningsjobb från MP.
Ledare • Publicerad 18 april 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Johanna Sandahl, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen. En förening med egenhändigt utfärdat åsisktsmonopol i miljöfrågor.
Johanna Sandahl, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen. En förening med egenhändigt utfärdat åsisktsmonopol i miljöfrågor.Foto: Fredrik Hjerling

I Svenska Naturskyddsföreningens rapport ”Blåslampor och bromsklossar” sägs föreningen granska svenska EU-parlamentarikers miljöinsatser under den senaste mandatperioden. För den som läst rapporten står det sedemera klart att det inte handlar om hur väl parlamentarikerna röstat för ett effektivt skydd av miljön, utan istället hur väl de röstat i linje med Naturskyddsföreningens egna åsikter. Redan innan rapporten öppnats anar man vilka partier som kommer att porträtteras som blåslampor respektive bromsklossar, och att MP kommer att vara hjältarna.

Rapporten baseras till största del på röstningsprotokoll från 32 av föreningen godtyckligt utvalda omröstningar i EU-parlamentet. Man har valt ut vilken röst som ligger mest i linje med föreningens, och definierat den som ”rätt”.

Annons

De flesta av omröstningarna handlar dock inte ens om miljö-åtgärder, utan om klimatfrågor. Klimatförändringar påverkar givetvis miljön i ett långsiktigt perspektiv, men åtgärderna för att gynna klimat eller miljö är ofta olika och kan stå i motsats till varandra. Det är exempelvis fallet med ekologiskt odlad mat som i många fall gynnar miljön men missgynnar klimatet. I den frågan har Naturskyddsföreningen tagit tydlig ställning för ekologisk mat, och därmed prioriterat miljöskydd över klimatåtgärder. Med vetskapen om föreningens prioriteringar i bakhuvudet ter det sig därför märkligt att tyngden i deras rapport som ska handla om miljö istället ligger på klimat.

Omröstningar på EU-nivå är frågor sällan svartvita. Parlamentet är inte uppdelat i goda och onda som antingen röstar bra eller dåligt. Nej, parlamentet rymmer istället en vidd av representanter från olika intressen runt om i Europa och det finns olika idéer om hur man når målen mest effektivt.

En ledstjärna för många parlamentariker är subsidiaritetsprincipen, att beslut ska tas på lägsta ändamålsenliga nivå. Det innebär att i frågor som man upplever att EU-parlamentet inte är lägsta bästa nivå väljer man ofta att rösta nej. Inte för att förslaget var dåligt, men för att nivån var fel. Som exempelvis Lars Adaktussons (KD) ställningstagande i vargfrågan som han uppfattade att bäst bestämdes i Sverige.

Med avstamp i olika syn på världen väljer alltså politiska partier olika politiska verktyg för att nå samma mål. Alltifrån marknadslösningar med stor frihet till förbud och drastiska restriktioner. Naturskyddsföreningen har alltid föredragit det senare, varvid deras rapport inte speglar en neutral granskning utan en bedömning av vilka ledamöter och partier som gillar samma metoder som Naturskyddsföreningen.

Utöver omröstningarna menar föreningen att de vägt in hur engagerade ledamöterna varit i miljöfrågor under mandatperioden. Även här behöver man pricka in Naturskyddsföreningens egna åsikter för att få poäng. Att Gunnar Hökmark (M) tagit ställning för den klimatneutrala energikällan kärnkraft ligger honom därför i fatet.

Tills dess att Naturskyddsföreningen själva ställer upp i EU-parlamentsvalet får vi anta att rapporter av detta slag kommer att fortsätta lanseras. Eller vänta nu, har de kanske redan representanter i parlamentet?

Ester HertegårdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons