Viktoriaskolan, Borgholm

Sagan om den magiska nyckeln

Det var en gång en häxa som bodde djupt inne i den mörkaste delen av skogen.

Hon var nästan 3.00 år gammal. En dag sa häxan: Jag är för gammal för att bära på hemlighetens nyckel alldeles själv. Så hon kastade ut nyckeln i havet och tänkte: Där hittar ingen den. Men hundra år senare var två flickor vid havet och skulle bada. Flickorna hette Klara och Sara och hade varit bästisar sen dom var små. Och det här var deras hemliga mötesplats. När klara Skulle dyka såg hon något som glimmade. Hon visade det för Sara och sa: Vi dyker ner och hämtart det samtidigt. OK sa Sara och räknade till tre och sen hoppade de i. När de tog i det glimmande hände allt så fort. Plötsligt stod de framför ett vackert slott i bara baddräkten. De var både chockade och rädda för första gången i sill liv. De bara stod och gapade. Det kom ut en gammal man ut ur slottet. Agusta Bejarta är det du?

Nej nej, stammade Klara som fortfarande kramade den glimmande nyckeln i handen. Vem är det då? frågade mannen. De, det är Sara och Klara, svarade Sara. Jaha, ja, ja, kom in i alla fall, sa mannen. Klara och Sara gick långsamt med motvilliga steg in i slottet. Det var vackert i slottet precis som utanpå. Mannen sa åt dem att sätta sej ner vid ett bord i en stor sal. Han kom in igen med en bricka med te och 7 sorters kakor. Ät nu och svara på min fråga, sa mannen. Hur kom ni hit? Vi vet inte! Svarade Klara. Vi dök bara ner i djupa havet och tog i en gyllene nyckel och sen kom vi hit. Hur vet vi inte. Så blev det tyst en lång stund. Sen sa Klara: Vad heter du? Mefisto svarade mannen. Jag är trollkarl och är 2.000 år gammal. Jag har 99 systrar och 89 bröder. 60 döttrar och 50 söner. Den som jag senast hörde av var Agusta Bejarta, som sa att hon skulle komma tillbaka om 100 år om hon inte hade dött. Hon hade en nyckel som hon skulle lämna tillbaka till hemlighetens land och ge nyckeln till kungen i hemligheternas land, sa han och muttrade. Han väntar väl än, suckade han.

Klara som hade suttit tyst en lång stunde utbrast plötsligt: Om vi hittade nyckeln kanske det är vi som ska lämna tillbaks nyckeln till kungen i det där landet. Mefisto såg undrande på dem. Först på Klara och sen på Sara och så skrattade han och sa: Åck, åck, åck, ni kan sova här i natt om ni vill. Ja tack, sa Sara. När Sara och Klara hade somnat tänkte Mefisto: Jag kanske skulle låta dem åka till hemligheternas land. Sen gick han och la sig. Tidigt nästa morgon hade han börjat göra två små knyten med mat i. Sara och Klara kom ner från den gyllene trappan. Sara sa: Vad gör du Mefisto. Jag packar era matsäckar. Ni ska ut på en lång resa till hemligheternas land. De bara stod och gapade. De fattade ju ingenting. De visste ju inte ens hur de skulle komma dit eller hem. Mefisto sa att de bara skulle tro på sej själva skulle de hitta. Sara och Klara gick upp och packade ner sina baddräkter. Men vi kan ju inte åka i dina morgonrockar, sa Sara. Ni får låna min frus kläder, sa Mefisto. Har du en fru? Frågade Klara. Sen många år tillbaka, sa Mefisto oc hösuckade. De sprang upp och bytte om. När de kom ner hade de stora bulliga balklänningar. Med ett snabbt svep med sin trollstav och klänningarna förvandlades till linne och jeans. De tog sina matsäckar och gav sej iväg. De vandrade i många dagar och många nätter och när matsäckarna tog slut fylldes de med ny mat. När en vecka hade gått kom de fram till ett slott som vaktades a v vakter stora som hus. Klara skrek och Sara slog handen för hennes mun. Den ena jätten tittade ner och sa: Titta tvo små möss har kommit hit , undrar vad de vill oss stora? Vi vill prata med kung hemlighet, sa Klara. Jättarna såg på varandra och skrattade. Ni måste gå igenom ett prov var, sa den ena jätten. Klara skulle gå igenom det första provet. De följde dem till en vulkan. Vakten sa: Du ska ta dej över till andra sidan, fast du får inte gå, springa eller krypa. Nu var de upp vid vilkanens topp. Sara började gråta. Hon satt i halsen och började hosta. Då hände något märkligt. Man kunde se en gång genom luften. Då förstod Klara och med ett kick var hon över till andra sidan. Nu var det Sara som skulle gå igenom ett prov. Hon skulle firas ner i en grotta och hämta en växt som bra blommade i solnedgången. Så vid solnedgången hissades hon ner. Hon hittade växten men oj oj den vaktades ju av en orm. Ormen var väldigt giftig. Hon flämtade till och rotade i sina fickor. Hon fick tag i en kola som hon fått av Mefisto. Hon slängde den till ormen och den högg tag i den. Det tystnade i tänderna så ormen kunde inte bita i nåt. Hon ryckte i repet och så hissade jättarna upp henne. Ni har klarat provet och är klara att träffa kungen. Det pirrade i magen när de öppnade porten till kammaren och där låg kungen sjul. Drottningen grät så att det nästan var översvämning. Var har hänt? Frågade Klara. Han snyft måste få snyft sin nyckel till medicinrummet snyft så han inte dör snart. Agusta Bejarta skulle komma med nyckel för länge sen. Hon är tyvärr död så vi har kommit hit med nyckeln. Drottningen slutade gråta och stirrade på dem. Sara räckte nyckeln till henne. Hon satt den i låsen och vred om. Hon tog en liten flaska och hällde den i en mygg. Kungen drack och med ett kick stod han på benen. Frisk och stark. Men hur ska vi komma hem? Frågade Sara. Kungen reste händerna och med ett kick var de hemma vid sjön.

Hanna Carlstedt, 3B

Nisse

Hej, jag heter Nisse och jag är väldigt busig för en gång när jag var i stan stack jag en nål i ryggen på en gubbe så han började skrika. Då tittade alla på honom, då blev han rädd han tyckte att det var pinsamt. Eller när jag sköt en gubbe med blåsrör i huvudet. Då blev han arg oc hhan sprang efter mig upp fast jag hann undan. När jag kom hem så tänkte jag på min farfars farfars farfars farfars farfars farfar för när han var ung då så var han så bra på att vara snäll när han gick i skolan. Hanvar så snälll att han fick extra betyg men han blev mobbade ändå för han hade sina stålmans kläder. Han blev ledsen men han var så snäll så att han brydde sig inte om det. Men om vi kan komma till min tid nu, så kan vi prata om nin tid med det orkar ni väl inte så vi stoppar där. Hej då.

Max Stenlund, 3B

Sagan om trollet

Det var en gång ett troll som bodde under ett träd men han hade ett problem. Det var att det kom massor av människor som vill ha bort alla troll. Deras vapen var stålkors och bibeln-böcker. En dag när han satt under trädet hörde han massor av människor som kom emot hans träd. Han sprang iväg och alla människor följde efter honom och sem gömde han sig och så gick alla krigare. Men när han hann till trädet så såg han en skadad människa, först blev han rädd sen sa människan: Jag är inte farlig. Trollet sa: ditt vapen då. Det tappade människan i skogen, sen tig trollet hand om människan. Sen när människan var läkt tog människan en skylt som det stod: Ej troll-jagning.

Henning Wennberg, 3B

Den befjädrade dinosaurien

Det var en gång en dinosaurie som bodde på en bondgård. Han är hälften hona och hälften dinosaurie. Han kallar sig själv Larry. Han bor inte i hönshuset längre eftersom han är för stor. Idag var det möte med alla djur. Ordförande var tuppen. Larry skyndade sig till mötet. Han sprang jämte herr Piggy. Han var en av de äldsta grisarna. De gick in i ladan och satte sig. Herr Piggy satte sig på en sten jämte Larry som fick sitta på marken och då kom nr Tupp in. Han var den enda som satt på en stol. Mötet började och det första han sa var att Larry tyvärr måste flygga. Ett högt ”va” hörde från alla andra djur. En av hönorna frågade varför? Tuppen svarade inte. På kvällen så var det ännu ett möte men bara hönorna var där. De var i hönshuset och de ville inte att Larry skulle flytta. En av hönorna ringde till hönsspionerna som skulle ta reda på vart han skulle flytta. På natten kom de hoppandes bland träden. De öppnade fönstret och väntade. Där kom tuppen och pratade med Larry. I en timme väntade hönorna och äntligen sa han det till Larry. Hönorna gick tillbaka och skulle berätta. Spänningen var outhärdlig. Han skulle flytta till .. till? ladan.

Rasmus Jonsson, 3A