Torsskolan, Torsås

Nyheter • Publicerad 6 maj 2003

RUT

Det var en gång en liten figur som hette Rut. Hon var lite konstig med det gjorde inget för hon var så snäll. Om du vill veta hur hon såg ut så hör på: Hon hade svans och hon hade fläta jämt. Hon var klädd i en liten gullig rosa klänning med gula blommor på. Hon bodde ensam hemma. Rut hade en bästis. Det var en ekorre som hette Lina. Lina och Rut lekte varje dag. Men en dag så gick dom till örnen som var livsfarlig för dem. Det visste inte de så de gick dit. Men OJ!!! örnen som var en hona hade fått ungar och nu höll örnhonan på att samla mat åt sina ungar. Och rätt som det var grep örnen tag i Lina. Rut skrek NEJ!!! Men det hjälpte inte ett skvatt. Senare flög örnen iväg. Då passade Lina på att smita från boet. Hon klarade det och hon sprang ner till Rut och sen gick de aldrig dit igen.

Cajsa Jerse, Opalen 3

Mia, Pia och Kim

Det var en gång en liten flicka som hette Mia. Mia var alltid glad och snäll. Mia hade två syskon som hette Pia och Kim. Kim var yngre än Mia men Pia och Mia var tvillingar, de var sex år. Kim var fyra är.

Mias, Pias och Kims mamma och pappa var bortresta så deras farmor och farfar var hos dem tills mamman och pappan kom hem. En dag så sa Mias farmor att de skulle på picknick i parken. Det ville barnen gärna. Och eftersom både Mia och Pia hade fått varsin ny cykel ganska nyligen ville de gärna cykla till parken. När de hade ätit upp allt som fanns i picknickkorgen så behövde farmodern och farfadern vila lite, det förstod barnen. Vad skulle barnen hitta på nu då?

Pia sa att hon gärna ville gå en skogsrunda. Det tyckte både Mia och Kim var en bra idé. Så de gav sig av.

I skogen fanns det många kottar, höga tråd och många fåglar. De gick långt in i skogen och efter ett tag märkte de att det började bli mörkt. Då förstod de att det var dags att gå hem. Men de hittade inte hem. De kunde inte komma på varifrån de hade kommit. Kim satte sig på en sten och började gråta.

-Jag vill hem! Jag vill att mamma och pappa kommer och hämtar mig! Hans systrar försökte trösta honom, men det gick inte. Plötsligt hörde de några röster. Alla barnen blev rädda. De sprang och gömde sig bakom några träd. Rösterna kom närmre och närmre. Vilka kunde det vara som var ute i skogen så här sent?

Alla tre barnen var mycket rädda. Men Mia kände att hon hade ett ansvar eftersom hon var äldst. Försiktigt tittade hon fram. Det hon fick se var två män i uniform. Först blev hon ännu räddare men sen såg hon att det var polisuniformer. Bakom poliserna såg hon sina farföräldrar. Hon rusade fram till dem och kramade dem. Efter henne kom Pia och Kim. Nu var Kim glad och ännu gladare blev han när han fick åka polisbil hem. När de kom hem var redan barnens mamma och pappa hemma. Efter att de berättat om sin händelserika dag gick de och la sig och somnade direkt.

Elin Lindgren, Opalen 3

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.