Sjöängsskolan, Kalmar

Den blodiga natten

Daniel vaknar av att han hör steg i källartrappan. Han tror att det är en mördare. Han går mot trappan. Där ser han mördaren. Daniel springer in i köket. Han tar en sked för att försvara sig. Vänta lite! Varför tog han inte en kniv? Ö, jag vet inte? Vi spolar tillbaka bandet. Blupkan dojn. Såd’r ja. Nu kör vi igång igen. Daniel tog en kniv. Mördaren kom emot Daniel. Med 5000 vapen. Vänta lite säger Daniel. Du kan inte bära så många vapen. Och så är det orättvist. Du får lägga ifrån dig 4.999 vapen. Okej nu har jag bara en matkniv. Nu kan vi slåss. Nu tappade mördaren sin kniv. Och av skramlet tappade också Daniel sin kniv. Sen började dom fajtas. Mördaren ströp Daniel till döds. Nu vaknade han och sa: Jag kan ju inte leva. Jag är ju död.

Daniel, Gustav och Gabriel, 3A

Biljakten

Det var en gång en kille som körde en motorcykel och framför honom så cyklade en gubbe. När han såg gubben så gasade han på och gubben blev jätterädd så han trillade. Han ramlade ner i en bäck och han ringde till polisen. Polisen kom. Polisen körde ner honom i bäcken. Då kom killens tjej. Tjejen körde ner polisen i vattnet.

Mattias, Kevin och Martin, 3A

Spökhästen

- Katja, Katja, Katja.

Nadja kom inrusande i stallet.

- Du kommer inte tro det är sant. Du jag och Joker ska sova på höloftet i natt.

- Du, jag, Joker, visst.

-Lugna ner er va.

Nadjas och Katjas kompis kom ingående i stallet. Hon hette egentligen Janicka men hon kallades Joker.

-Nu gör vi i ordning hästarna till en ridtur.

Efter ridturen var det dags att åka hem och packa.

-Då ses vi här klockan åtta då.

När tjejerna träffades igen så gick dom upp för att bädda. På vägen upp mötte dom Micke. Han var på väg upp för att hämta hö till sin häst Melody.

-Jaså ni ska sova på loftet i natt. Då får ni akta er för spööööket.

-Äh lägg av, sa Nadja.

När tjejerna hade ätit och var mätta, gick dom och la sig. Katja vaknade med ett ryck. Det var någon i stallet. Hon kunde höra fotsteg.

-Joker, Nadja vakna! Det är någon i stallet.

Det var mörkt, hon kunde inte se någonting. Men hon hörde Nadjas sömniga röst: - Jag kan då inte höra något. Du kan väl försöka somna om igen.

Men Katja kunde inte somna om igen. Hon var klarvaken. Nu hördes det igen. Hon satte sig upp och började smyga mot trappan. Då hörde hon en ihålig gnäggning som ekade i hela stallet. När hon kom ner i stallet stod hon öga mot öga med en pojke som satt på en häst som tycktes sväva en bit ovanför marken.

-Göm dig, göm dig, viskade han.

-Varför då? Frågade Katja men mer hann hon inte för hon hörde tunga fotsteg borta vid

stalldörren. Hon hoppade in bakom en skottkärra. In kom en man. Han hade en svart huva över huvudet så Katja kunde inte se hans ansikte.

-Din hästtjuv, din idiotiska hästtjuv, skrek han åt pojken. Han höjde armen för att slå?..

Det svartnade för Katjas ögon. Det sista hon hörde var pojkens förfärade skrik och hästens förtvivlade gnäggningar.

-Katja, Katja, lever du? Katja slog upp ögonen.

-Vi hittade dig under en skottkärra.

När tjejerna några timmar senare red ut på en ridtur frågade Joker: Så du snubblade?

-Ja, svarade Katja. För hon berättade ALDRIG för någon vad som hade hänt den natten. Men varje gång hon cyklar hem från stallet tycker hon sig höra hovtramp bakom sig. Men när hon vänder sig om är det ingen där. När hon cyklar vidare kan hon SVÄRA på att hon hör flåsande andetag bakom sig. Men det är ingen där. Det kanske är hästen som pojken red på, spökhästen vem vet??

Katarina och Jenny, 3A

Spöket och hans vän

Det var en gång ett spöke som gärna ville ha en vän. Men lustigt nog var alla räda för honom. Han försökte med många saker men alla bara sprang för livet. Men en dag så träffade han en spökälskare som inte sprang ifrån honom. Pojken frågade vad spöket heter. –Laban, sa spöket. Vad heter du då? sa spöket. Erik, sa pojken. Vill du följa med till skolan? sa Erik. Vad är skolan för nåt? Jo det är där man lär sig multiplikation. Du är visst lite prillig, sa spöket. Jag vill följa med till den där konstiga saken. Erik sa till son fröken: jag har med en kompis till skolan idag. Var har du din vän? sa fröken. Här, sa Erik. När fröken fick se Laban så svimmade hon och alla barn i klassrummet försvann. Laban blev ledsen. Erik sa du behöver inte bli ledsen. De är inte vana att se dig. Det tog dag efter dag, men Erik och Laban träffades inte mer. En dag så hittade Erik Laban avsvimmad. Erik sprang till sina klasskamrater. Laban är avsvimmad. Alla stirrade på Erik. OK vi kommer. Alla ville hjälpa Laban. Alla försökte väcka Laban med olika hjälpmedel. Till sist så vaknade Laban och Erik såg att Laban var förvandlad till en pojke. Sen den dan hade Laban alltid vänner.

Martin, Hampus och Jacob, 3A

Kaninfamiljen

Det här sagan handlar om en kaninfamilj som bor i ett litet hus mitt ute i skogen. En dag skulle kaninpappan gå ut och plocka blåbär. Då kom ett jättestort troll, trollet hette Åke. Åke var snäll. Sen gick Åke och kaninpappan hem till kaninfamiljen. Där fikade de. Åke berättade att han blev jagav av en jägare. Jägaren ville döda Åke. Men Åke klarade sig. Efter en stund reste Åke sig upp och sa kan vi inte gå ut och gå en promenad. De t ville kaninfamiljen. Sen gick Åke och kaninfamiljen ut. Där träffar de en räv. Räven hette Adolf. Kaninpappan blev rädd för vargen. Då sa vargen ni behöver inte vara rädda för mig. Jag är snäll. Adolf frågade om de ville följa med hem till räven. De ville de. Adolf bodde nära en damm. De gick hem till räven. Då frågade kaninpappan om de kunde gå och fiska i Adolfs damm. De ville de. Kaninfamiljen, Åke och Adolf fiskade och hade jätteskoj.

Johan Sandefors, 3B