Vi måste slå vakt om musikkårerna
Men herre min skapare så lite intresse från allmänhetens sida jag såg. Och musiken var inte något att skryta om.
Det här med musikkårsmusik på valborgsmässoafton och 1 maj var något speciellt både i Lindås, Emmaboda och Johansfors i mitten av 1900-talet. Jag struntar i politiken i detta sammanhang. Musikkårernas medverkan gav förr i tiden festivitas åt dessa dagar.
1946–1954 var jag medlem i Lindås musikkår, klarinettist tillsammans med Harry Roskvist Yngve Karlsson och Göte Niklasson. 1955–1961 var jag medlem i Johansfors musikkår, dess ordförande under samma tid, och i båda musikkårerna ingick engagemang vid 1 maj i Emmaboda. När vi spelade var det musik som gällde – inte politik.
Då var det fullsmockat med folk på gatorna i centrala Emmaboda den 1 maj.
2014 var det beklämmande att se, att av musikkårerna medverkade bara Lindås musikkår. Och det var inget ungdomligt gäng som drog i?gång marschmusiken. Återväxten tycks vara obefintlig.
Traditionen med en musikkår i varje samhälle är något som kulturpolitikerna borde kämpa för att behålla och till och med utveckla. Att vara medlem i en musikkår innebär för en ung människa inte bara något roligt och känslomässigt skönt utan också fostrande med kamratskap mellan olika åldrar. I en musikkår förkommer ingen mobbning. Nej, det är hjälpsamhet och stöttande för att klara av svåra partier inför en konsert som är det som sammansvetsar medlemmarna.
Jag vet att samhället förändras. Men att bevara gamla traditioner, som till exempel musikkårer att förgylla samhällsarrangemang med måste man kämpa för. I 22 år har jag semestrat i österrikiska Tyrolen. Den totala uppslutning från befolkningen i alla samhällen för att gynna sina musikkårer är enorm. Om det så bara är fyra till sex kilometer mellan samhällena så nog har de var sin musikkår. Och musikerna i dessa musikkårer är relativt unga och båda könen är representerade. Och sommartid är det uppskattade konserter på olika platser i varje samhälle.
Men det är inte det som är det viktiga i Österrike, utan just samvaron och att spela eller få lyssna till rolig, populär och underhållande musik. Man spelar gärna traditionell österrikisk folkmusik, operettmusik samt till och med Abba.
Instrumental musik verkar helt bojkottad i radiokanalerna. Dominansen där utgörs av ofta bara skrikande vokalister till dunkande tonlöst ackompanjemang.
Det är verkligen tråkigt att instrumentalmusiken hamnat på samhällets baksida. Tänk på att i en musikkår kan många samsas utan att individuellt framstå som stjärnor – men i gengäld samverka med många själsfränder för att skapa underhållande musik.
Minnesbilden av mitt besök i Emmaboda den 1 maj 2014 blev: Det var beklämmande att inte som förr i tiden få lyssna till friska tongångar från musikkårer med både gamla och unga medlemmar i Emmaboda, Lindås och Johansfors musikkårer!
Nils Elovsson, Laholm
