Se till resurserna – inte problemen
De funktionshindrade ungdomarna är en tillgång i en kommun. De vill inte hela tiden höra allt de INTE kan, det vet de mycket väl själva. Alla kan, på sitt eget sätt.
Jag kan inte förstå att människor i vårt upplysta samhälle uppträder på ett diskriminerande sätt, kanske är det rädsla, eller något annat.
Men i mina öron är detta helt ofattbart att vuxna människor inte har en relevant syn på rörelsehindrade.
Tänk vilken tillgång alla är oavsett funktionshinder eller ej. Barnen älskar rullstolsflickan, hon kan göra allt utom att springa...
Jag blir vansinnig när folk bara ser hindren och inte möjligheterna och vilken tillgång alla är i vårt samhälle med eller utan funktionsnedsättning. Samhällets bristande kunskap och tillgänglighet handikappar!
Det är nog den värsta perioden i mitt liv. Efter en månad på en superfin förskola med delvis kanonbra personal och underbara barn får man till sig från både personal och chef att det inte är rätt yrke.
Uppräkning av ett stort antal saker i detta nuvarande yrke som kan bli otroliga svårigheter att klara av. Inte en enda positiv grej som jag verkligen klarar. ”Men för att du ska komma vidare så tycker vi att du ska söka annat jobb. För din egen skull.”
Det kan ju vara bra att veta längre fram att veta vad man inte klarar.
Kunnig chef och personal anställer igen. En som anställt en människa med en funktionsnedsättning, anställer ofta någon igen. Arbetsgivare utan erfarenhet av anställda med funktionsnedsättning, tror felaktigt att funktionshindret försämrar arbetsinsatsen.
Med detta vill jag säga till er, tack för att ni finns och tack för den smällen i fejset!
Den goda och varma relationen med de underbara barnen är bruten.
Hur länge ska man orka.
Sophie Eriksdotter
