KRÖNIKA: I dag vill jag höra Broder Daniel på Arena Oskarshamn

DET KAN TYCKAS hårt att börja babbla om måste- och ödesmatcher redan i sjunde omgången av en serie.

Men det är nog så illa att vi måste ta till den sortens prefix.

Oskarshamns AIK:s inledning är, nedkokad till enbart poängskörd, inte alls godkänd. Långt därifrån.

Spelet har många gånger lovat mer än de ynka tre poängen som laget har skrapat ihop, men det är å andra sidan ganska ointressant.

I fotboll delas inga stilpoäng ut och med trepoängssystemet handlar det inte bara om att ha en tät defensiv.

Ett bra försvar är givetvis jättebra och helt nödvändig om du ska lyckas. Samtidigt är det lätt att bli bekväm i det, känna sig nöjd. Det handlar, tror jag, i grunden om självförtroende. Att våga tro på sin egen spelidé i stället för att lita till motståndarens misstag.

Henrik Larssons manskap har bevisat att de klarar av att försvara sig mot lagen i division 1.

Bra så.

Men utan mål framåt devalveras den kompetensen snart till en slags falskt alibi, ofta med hedersamma förluster och kryss som följd.

? ? ?

TIM JOHANSSON , den elegante högerbacken som i dag spelar som sittande mittfältare, sa det själv efter övertidsförlusten mot Oddevold för två veckor sedan.

Han hade gjort en jättebra match, men var besviken att han blev låst i sin position. Att han medvetet eller omedvetet inte vågade ta offensiva initiativ.

Det vilar en slags ”rädslan att förlora är större än viljan att vinna”-aura över Oskarshamns AIK. Laget som inte gjort annat än vunnit och anfallit de senaste säsongerna, ser ängsligt ut när det kommer till att vara konstruktiva på offensiv planhalva.

I synnerhet på kanterna. Ytterbackar och yttermittfältare är ofta nyckeln till framgång i dagens fotboll, men hittills har de som spelat på de positionerna mest ägnat sig åt att ligga rätt i banan och slagit back så snart de passerat mittlinjen.

Nu har man ju de spelartyper man har och jag förstår Henrik Larsson, att han prioriterat som han gjort. Men nu krävs det segrar och för segrar krävs mod.

OAIK har sin styrka centralt och i princip alla hot kommer från mitten. Man behöver inte vara José Mourinho för att läsa sönder det.

Med defensivorienterade ytterbackar som Jim Stahre och Martin Torstensson, så måste det finnas fria tyglar-utrymme för Emil Dolk och Christoffer Christensson på de offensiva kanterna.

? ? ?

I EFTERMIDDAG kommer Skövde AIK på besök. Ett lag som haft lika svårt som OAIK att göra mål hittills.

Hur spelet än ser ut på Arena Oskarshamns konstgräs och hur många chanser OAIK än skapar, så är allt annat än tre poäng underkänt.

Vi tar statistiken till hjälp för att rättfärdiga det bistra kravet. Så här många poäng har laget närmast ovanför nedflyttningsstrecket haft de senaste fem åren:

2013: 31.

2012: 28.

2011: 33.

2010: 30.

2009: 29.

I klartext krävs cirkus sju segrar och några kryss på det för att klara kontraktet.

Ni hajar att det börjar bli bråttom att skaffa poäng.

Ponera att det blir noll eller en poäng i dag. Då är OAIK fast förankrat under strecket - med hemmamatcherna mot bottenkonkurrenterna Halmia och Skövde brända.

Frågan är var och när segrarna ska komma om de inte kommer som i eftermiddag, mot en impotent bottenkompis.

? ? ?

DE SENASTE ÅREN har OAIK haft en vinnarlåt. Efter varje seger dundrar When we were winning med Broder Daniel ur Arena Oskarshamn-högtalarna.

Hittills har vi inte fått höra den i år.

När domaren blåser av matchen i eftermiddag så vill jag se OAIK:s musikansvarige, Mattias König, springa upp till musikskåpet i presshytten, rycka upp dörren, skrämma livet ur speakern Lasse Blomberg och trycka på playknappen.

Dels för att det är en förbannat bra låt.

Men framför allt för att det är smått nödvändigt, om vi ska ha ett division 1-lag i stan även i framtiden.