Psykolog bot mot tandläkarskräck
Längst bort i en korridor på Oskarshamns sjukhus finns sjukhustandvården. Tandläkare, tandsjuksköterskor och tandhygienister.
- De som kommer hit har oftast avstått från tandvård i alltifrån fem till 30 år. De klarar inte av att inse att de behöver tandvård förrän det blir oundvikligt, säger sjukhustandläkare Ingemar Lönnberg.
Många av dem som är riktigt rädda är just rädda för tandläkaren och de instrument som används i munnen. Så det allra första de får bekanta sig med är den lilla spegeln.
En meter långa nålar Ingemar Lönnberg beskriver tandvårdsrädsla som en ologisk rädsla, där patienter tror att nålarna är en meter långa och att man faktiskt dör om man måste dra ut en tand.
- De fantasierna jobbar man med hos psykologen, säger sjukhustandsköterskan Margareta Larsson.
- Men det handlar inte om att återuppleva sin barndom eller hitta orsaken. Patienter berättar så mycket han eller hon själv vill. Det viktiga är sedan att hitta ett sätt för patienten att få balans
i sin rädsla, säger Ingemar Lönnberg.
Egentligen ska de patienter som kommer till sjukhustandvården först besöka en tandläkare för att få en remiss. Men det finns de som inte klarar det och även de vars anhöriga ringer och ber om hjälp direkt. Då har patienten stora akuta problem och kan behöva sövas under narkos för att få behandling. Men sjukshustandvården är restriktiv med narkos.
- Många vill ha det för att slippa ta itu med sin rädsla. Men efteråt skulle de fortsätta som innan och komma tillbaka och ha lika dåliga tänder som förut, säger Ingemar Lönnberg.
Hemska upplevelser Han tycker att det bästa är om patienten först träffar psykologen och sen kommer till tandläkaren för att bekanta sig med miljön och instrumenten innan behandlingen börjar.
- Det finns ingen som tycker att det är en njutning att gå till tandläkaren, dit kan vi aldrig komma. Men man ska inte uppleva det mer obehagligt än andra, säger Ingemar Lönnberg.
Vad beror rädslan på?
Ingemar Lönnberg berättar att det inte alls behöver vara så att patienten tidigare haft en hemsk upplevelse hos tandläkaren. Det kan även bero på hemska upplevelser inom sjukvården och till och med i det egna hemmet. Upplevelser som skapar en rädsla för att lägga sig i tandläkarstolen och ha någon som gräver
i munnen.
- Men det behöver inte heller vara något man upplevt. Rädslan finns ofta hos flera i en familj. Omedvetet överför man sin rädsla till sina barn. Det är inte något man rår för, säger Ingemar Lönnberg.
