Huset oskarshamnarna skäms över

Oskarshamns - Tidningen har synat turerna kring byggnadens tillkomst. Redan nu kan vi avrätta några vanliga missuppfattningar. Kommunen har inte byggt huset och äger det inte heller eller marken där det står på. 615 000 kronor har NCC betalat för den.

Många menar också att demokratin sattes ur spel innan huset kom till. Det stämmer inte heller. Alla steg i den kommunala beslutsapparaten finns väl redovisade i Oskarshamns - Tidningen vartefter besluten fattades. Debatt och kritik förekom också.

Missuppfattning nummer tre handlar om bodarna på Brädholmen. Dessa har inte NCC byggt utan Skanska.

Men det fanns de som var klarsynta redan innan byggena kom till. Dåvarande kulturchefen Christer Bergqvist och kultursekreterare Thomas Bjerkman anade farhågor.

Redan i början av 1999 skrev de båda i ett remissyttrande att "byggnaderna på Brädholmen bör ha kommunens som byggherre. Det är viktigt för att kunna styra deras utseende och motverka en oönskad utveckling i framtiden".

Men i den vidare processen var det ingen som lyssnade till de orden. Istället hade kommunen vid denna tid alldeles för mycket tomma lokaler de ville bli av med och NCC hade tryckt på under flera år för att kunna exploatera Brädholmen.

Parallellt pågick också arbetet med att "försköna Brädholmen". Redan under 1998 presenterades ett detaljplaneförslag som såg mycket tilltalande ut med två åttakantiga byggnader inritade. Planen godkändes och det är den bilden som ligger kvar på näthinnan hos många.

Men NCC var aldrig trakterade av de små husen utan ville istället bygga cirka tusen kvadratmeter på två plan för att finna hyresgäster.

I slutet av oktober 1999 presenterade dåvarande kommunalrådet Torsten Carlsson (S) och NCC:s marknadschef Roland Hagberg offentligt det slutliga förslaget. Det är den byggnad som sedan 2001 står på plats på Brädholmen.

Ett oavvisligt krav kommunen och Torsten Carlsson hade var att byggnaden skulle innehålla en minilivsbutik. En sådan blev det också under en kort period.

Efter presentationen av planerna blev det ett glapp. Det visade sig svårt för NCC att locka hyresgäster till fastigheten. Därför sköt de på den planerade byggstarten.

Det vållade förvecklingar i de politiska leden. Egentligen skulle bygget vara klart till sommaren år 2000, men bristen på hyresgäster och nekat bygglov la hinder i vägen. De ritningar NCC presenterade visade på en meter för hög takhöjd. Samtidigt ville inte politikerna ha något byggande under sommaren. Men i slutet av september gavs bygglov när företaget sänkt takhöjden.

Sedan dröjde det till februari - mars 2001 innan bygget påbörjades och då var irritationen stor bland ledande politikerna att NCC inte informerat om när de tänkte starta bygget. De utlovade dock att det skulle vara klart till sommaren.

Redan innan den sommaren började protesterna komma mot utseendet, vilket har fortsatt sedan dess.

Vid senaste mötet i kommunstyrelsens arbetsutskott, efter debatt kring ett medborgarförlag från Margareta Engström om att huset bör rivas, beslutades att kommunen ska föra en dialog med NCC. Där ska kommunen föra fram allmänhetens kritik mot byggnaden till dessa.

Frågan är vilken kraft kommunen lägga bakom orden med alla kommunala beslut NCC har i ryggen?