Karin Ståhl har sina rötter i Oskarshamn och är i dagarna hemma på besök. När hon i fredagens Oskarshamns-Tidningen läste om buller på förskolor i Oskarshamn och åtgärder som gjorts ville hon berätta om sina erfarenheter.
Hon är själv förskollärare men tvingades sluta för fyra år sedan då hon fick tinnitus. Det var på arbetet som det plötsligt hände då hon skulle svara i telefon samtidigt som hon var på väg till ett barn som ropade på hjälp.
- Jag fick ringsignalen direkt
i örat och när det började susa
i örat misstänkte jag direkt att det var tinnitus, säger Karin Ståhl.
Hon berättar att var fjärde patient som får diagnosen svår tinnitus är lärare eller förskollärare.
- Vi är klart överrepresenterade. Själv fick jag diagnosen med orden att om det inte hade gått över efter ett halvår så var det kroniskt, säger hon.
Det finns i dag mycket information om tinnitus och forskningen går framåt. Bland annat så vet man att tinnitus även kan kopplas till stress och spänningar i kroppen.
Öronen behöver vila I dag är Karin Ståhl tillbaka på förskolan men i en helt annan roll. Hon är projektanställd av Växjö kommun för att arbeta med den pedagogiska delen för att förebygga hög ljudnivå. Dessutom arbetar andra med den fysiska miljön.
- Jag börjar med att ha ett föräldramöte. Vi vuxna är förebilder i allt och måste även tänka på hur vi agerar när det gäller ljud. Det är viktigt att införa goda hörselvanor och att göra val som är bra för öronen, säger Karin Ståhl.
I hemmet kan det vara att inte ha både radio och teve på samtidigt och att inte slå i dörrar. Karin Ståhl betonar också att det är viktigt att lära barnen att tystnad inte är något konstigt, utan att det tvärtom kan vara skönt.
- Det får inte bli så att tystnad är tråkigt. Öronen behöver få vila, precis som resten av kroppen, säger hon.
Bland annat därför väcker hon frågan hos förskolepersonal om barnen måste lyssna på musik när de ska vila eller sova mitt på dagen.
- Öronen går inte att stänga av. Om det nu är så att det är skönt att somna till musiken så stäng åtminstone av den när barnen somnat, säger Karin Ståhl.
Mindre barngrupper Hon tycker att förskolepersonal kan behöva använda öronproppar, precis som andra yrkesgrupper som arbetar i en bullrig miljö. Främst för att de till exempel tröstar gråtande barn i famnen och därmed nära örat. Och har man blivit ljudkänslig kan man behöva öronproppar som dämpar de högsta ljuden, utan att för den skull stänga ute alla ljud, för att orka med en arbetsdag och sin egen familj.
- Det är skillnad på öronproppar och öronproppar. Det är inte de här gula som stänger ute allt ljud som används, säger Karin Ståhl.
Hon säger att barn inte kan ha öronproppar eftersom deras hörselgångar är för korta. Däremot finns det andra saker man kan göra på förskolorna för att minska bullernivån och därmed hjälpa dem. Till exempel att dela in dem i mindre barngrupper och styra leken så att den inte blir så högljudd.
Kamp för mindre barngrupper När hon själv besöker barnen uppmärksammar hon dem på sånt som kan hjälpa dem att sänka sin egen ljudnivå och förstå att det är viktigt att skydda sina öron. Exempel hittar hon bland annat
i barnlitteratur och barnfilmer.
- Det finns också ett matieral som Ammot, artister och musiker mot tinnitus, håller på att ta fram och som jag har testat pedagogiskt. Det kan användas eller ses som en inspirationskälla. Och nu i mars sänder UR på tv flera program om tinnitus, säger Karin Ståhl.
Mycket av det hon tar upp är sådant som redan används eller som behöver användas i barnomsorgen och skolan sådan som den är i dag. Det allra viktigaste för både barnens och personalens del tycker hon är att barngrupperna måste bli mindre. Den främsta anledningen till bullerproblemen är nämligen att barngrupperna är för stora.
- Det är något vi måste kämpa för. Först då kan arbetsmiljön bli riktigt bra, säger Karin Ståhl.
