Hon räddade treåring från döden
- I natt kunde jag inte sova. Jag låg bara och bearbetade minnena. Gång på gång såg jag hans ansikte som vändes runt. Och hans ögon.
För mindre än 24 timmar sedan kastade sig Jenny Banevik ut från bryggan vid Forshultssjön för att rädda en treårig pojke från att drunkna. Nu sitter hon vid köksbordet hemma i Påskallavik och tänker tillbaka på badutflykten som förvandlades till en ren mardröm.
- Det gick så fort. Jag skulle gå ned till bryggan för att se efter mina barn Emma och Anton som redan sprungit ned till sjön för att doppa sig. När jag stod längst ut på bryggan, såg jag något konstigt som låg och flöt ute i vattnet.
Visst tyckte Jenny Banevik att det såg misstänkst ut, men först var hennes tanke att det nog rörde sig om ett äldre barn som lekte. Hon hade sett att vissa låg och busade på det viset innan. Men tiden gick och barnet rörde inte på sig.
- Det tog en liten stund, sedan såg jag plötsligt en liten hand. Efter det vändes hela kroppen och jag såg den lilla pojkens ansikte innan han började sjunka.
Jenny Banevik reagerade instinktivt och slängde sig i vattnet för att få upp pojken. När hon äntligen fick honom i sin famn möttes hon av en hemsk syn.
- Han var medvetslös, helt blå i ansiktet och andades inte. Och så hade han både kräkts och bajsat. Det kändes fruktansvärt. Jag trodde att det skulle gå riktigt illa.
Hela vägen upp från vattnet skrek Jenny Banevik efter pojkens föräldrar. "Vems är barnet" ekade över hela badplatsen. Så kom det äntligen fram en kvinna som tog emot honom.
- Jag trodde det var hans mamma, men det visade sig vara en annan tjej som hjälpte till. När hon tog honom skrek jag att någon var tvungen att ringa efter ambulans.
Medan Jenny Banevik och två andra personer ringde 112 kom pappan till pojken som vände sin son och dunkade honom i ryggen. Och efter ett tag började det spruta ut vatten från treåringens näsa och mun.
- Det var jätteskönt. När pojken började gråta insåg jag att allt var okej, berättar Jenny Banevik som kunde pusta ut och åka hem när ambulansen väl kommit. Självklart blev både hon och barnen chockade av händelsen.
- Det är klart att man kommer att tänka på det här automatiskt nästa gång vi åker och badar. Men nu gick det bra, då får man gå vidare. Hade det gått dåligt hade vi inte åkt tillbaka till Forshultssjön för att bada igen.
Det är en ödmjuk hjältinna som sitter på stolen framför oss. Med lilla Emma i knät återger Jenny Banevik lugnt och sansat de känslor och minnen hon kommer att bära på för alltid.
- Jag vill inte framstå som någon hjälte. Jag är bara glad för att jag kunde göra något för den här familjen. Vem som helst hade gjort samma sak om de stått på samma ställe.
