Everth Bringholtz tar dagen som den kommer efter pandemin
Everth Bringholtz är född 1932, och fyller 90 år nästa vår. Från barndomen minns han främst sin lekkamrat Harry, vars 90-årsdag han firade på Öland tidigare i år. I övrigt minns Everth Bringholtz framför allt att han upptäckte sina problem med att läsa och stava när han började i skolan.
– Skolan var jobbig. Jag upptäckte att jag var helt ordblind, och det blev extra tufft när läraren hela tiden skulle säga högt hur många fel alla i klassen hade efter en rättskrivning. Jag hade inte under 50 fel, berättar Everth Bringholtz.
Nu, ett helt århundrade senare, kan han dock se tillbaka på sina skriv- och läsproblem med positivitet, och uppskatta det som problemen gav honom, snarare än vad de tog från honom.
– Det gjorde att jag blev mer praktisk, och fick utnyttja det. Jag har alltid varit duktig på att tala för mig också, och alltid behärskat det svenska språket på ett bra sätt. Det tror jag ligger i att jag inte var bra på att skriva och läsa, jag utvecklade andra delar istället, menar han.
Everth Bringholtz pappa grundade Bringholtz Möbelfabrik i Ruda 1926. Efter pappans bortgång tog Everth Bringholtz och hans syster över ägandet, men 1996 la den ned. Då hade syskonen redan sålt fabriken, på grund av att industrin var på nedgång.
– Hela möbelindustrin försvann lite där och då från oss, så det var helt rätt att göra som vi gjorde, konstaterar Everth Bringholtz.
Efter att ha sålt möbelfabriken började han att hjälpa till med allt möjligt, från volontärarbete i kyrkan till snickeri hos de som behövde hans hjälp med diverse hantverk.
– Det är sånt jag tycker är roligt. Jag vill hjälpa andra och finnas där för alla som behöver det, förklarar han.
Under pandemin har livet varit begränsat för Everth Bringholtz, precis som för många andra. Han har, på grund av sin höga ålder, inte kunnat vara på plats och hjälpa till som han gjorde innan. Istället har han fått ersätta det arbetet med jobb hemma, som dock inte fyller den luckan.
– Jag har fått jobba en del i trädgården nu, men det är ju inte samma sak som att vara ute och hjälpa andra. Det går inte riktigt att göra något liknande hemifrån, berättar han.
Nu, efter all tid hemma, har Everth Bringholtz valt att inte planera in aktiviteter, resor eller dylikt. Han väljer istället att ta varje dag som den kommer, och göra det bästa av dem. Han kan inte säga vad han ska göra om en månad, för han vet inte ens om han kan göra något då.
– Jag vet inte om jag lever imorgon. Jag brukar säga till alla att om jag inte dyker upp imorgon på jobbet, då kommer jag aldrig igen, berättar han.
Trots den realistiska, nästan snudd på pessimistiska mentaliteten, vill ändå Everth Bringholtz förtydliga hur bra han har det i livet just nu, och hur pigg, glad och nöjd han är. Han förklarar även att hans fru, som gick bort 2003, fortfarande är med honom.
– Jag har det så himla bra just nu, och är pigg i skallen, även om jag ibland har lite problem med att komma ihåg namn. Min fru Britt-Marie är alltid med mig också i sinnet och hjärtat, och jag pratar med henne ofta om livet, och berättar vad som händer.
”Jag vet inte om jag lever imorgon. Jag brukar säga till alla att om jag inte kommer imorgon, då kommer jag aldrig igen.”Everth Bringholtz planerar inte mycket, utan menar att man måste ta livet dag för dag.