Elever hjälper till att rädda bina

Just nu pågår ett biprojekt på Påskallaviksskolan och måndagsförmiddagen ägnade femteklassarna helt åt bin. I teori och praktik har barnen fått lära sig varför bina behövs och hur man kan göra för att hjälpa dem att leva.

Katarina Sandberg, projektkoordinator på Naturskyddsföreningen, fanns på plats på skolan tillsammans med Bernth Norén, verksamhetsledare på Oskarshamns kommuns Science center.

En tredjedel av de svenska biarterna är hotade och om bina behövs för att pollinera så att exempelvis frukt och grönsaker kan växa. Faktum är att en tredjedel av den mat vi äter är pollinerad av bin.

Men även om bina är hotade så går det fortfarande att rädda dem och alla kan hjälpa till.

– Det finns mycket man kan göra med enkla medel. Bin gillar inte gräsmattor, däremot är maskrosor viktiga för bin och de tycker även om ängsblommor, säger Katarina Sandberg.

Under dagen fick eleverna bygga bihotell i slöjdsalen under ledning av Bernth Norén.

Elvira Sandberg och Wilma Kettelhoit har byggt ett bihotell genom att borra hål i en träbit.

– Vi ska sätta ut den i naturen så att bina kan bo där, säger Elvira Sandberg.

– Om inte bina kan pollinera så får vi inga grönsaker och ingen frukt, säger Wilma Kettelhoit.

Hålen är olika stora, mellan tre och tolv millimeter, eftersom bina vill ha olika stora ”hus”. När bina flyttat in täpper de för hålet för att visa att det är upptaget.

– De hämtar material från exempelvis trämöbler och så limmar de med pollen, säger Bernth Norén.

i ett av klassrummen har en annan grupp elever sått olika fröer som timjan, salvia och ängsblommor i mjölkkartonger som sedan ska planteras ut.

– Jag har sått lavendel, det gillar bina, säger Zacharias Fransson.

I ett hörn av skolgården håller eleverna också på att gräva upp jorden för att kunna plantera ängsblommor på en större yta.

Dessutom finns planer på att sätta ängsblommor på en 100 kvadratmeter stor yta i Stadsparken i Oskarshamn, men ännu återstår en del arbete för att det hela ska kunna bli av.

Katarina Sandberg hoppas att projektet ska leva kvar länge på skolan och att elevernas arbete ska göra skillnad.

– Vi kommer att följa upp det här och vi ska också besöka fler skolor, säger Katarina Sandberg.