På spaning efter vårens alla tecken
I 25 år har Torslunda hembygdsförening stövlat ut i naturen för att se hur långt växtligheten kommit och lyssna efter vårfåglar - och speciellt då göken förstås. Nu kan man kanske inte säga att deras gökottor sker i ottan. Klockan hade redan slagit åtta då man samlades vid Skarpa Alby för att stillsamt vandra till den så kallade bunken, en samling ängar i kanten av mittlandsskogen.
- Det är lättare att få med folk om det inte är för tidigt, förklarade Gunnel Ohlsson, dagens guide med både fågelbok och stor flora i högsta hugg.
Många örter
Det dröjde heller inte länge innan vi siktat både nagelört, majviva och viol och bladen till en orkidé. Kunde det möjligen vara tvåblad?
En näktergal sjöng intensivt, gulsparven räknade och törnsångaren kvittrade sitt karakteristiska "tyckerdudé-tyckerdu".
Fika hör till
Gunnel Ohlsson kunde också skilja ut lövsångare och svartvit flugsnappare och säkert en hel del andra fåglar som tjattrade inne bland träden.
En gökotta är inget utan fika. Ja, man kan säga att alla utflykter i naturen ska ackompanjeras med något ätbart. På nedsågade björkstammar bland vitsippor, gulsippor, blåsippor, skogsbingel och gullvivor packades ryggsäckar och fikakorgar upp.
Västergök är bästergök
- Det är klart att vi alltid fikar, det är en del av tjusningen med att vara ute, sade hembygdsföreningens ordförande Eva Johansson.
Det var då, medan kaffet rök i kopparna, som den hördes. Först var det bara ett svagt ho-ho. Sedan kom det igen och sedan var det verkligen tydligt: ko-ko! ko-ko! En västergök - en bästergök.
- Där var den! Det var ju tur att den kom i alla fall, sade Gunnel Ohlsson.
Fast det hade varit en bra gökotta även utan gök.
