Annons

De delade på makten efter sammanslagning

Snart 50 år efter att Uppvidinge kommun bildades märks fortfarande en dragkamp mellan de fyra tidigare huvudorterna. En sammanslagning tar tid, menar kommunchefen Lars Engqvist.
Öland • Publicerad 22 maj 2019 • Uppdaterad 25 maj 2019
Kommunhuset hamnade i Åseda som utvecklats till centralort, med direkt efter sammanslagningen till Uppvidinge kommun 1971 var förvaltningen mer uppdelad.
Kommunhuset hamnade i Åseda som utvecklats till centralort, med direkt efter sammanslagningen till Uppvidinge kommun 1971 var förvaltningen mer uppdelad.Foto: Arkiv: Smålandsposten

Borgholms och Mörbylångas kommunfullmäktige har själva beslutat att folkomrösta om en kommunsammanslagning på söndag. Åseda, Älghult, Nottebäck och Lenhovda tvingades till kommunsammanslagning av regeringen 1971.

Eftersom orterna inte kunde komma överens om centralort valdes ett nytt namn – Uppvidinge.

Annons

– Varje kommundel var väldigt profilerad och detta har präglat kommunens utveckling hur länge som helst. Det kan bli en överorganisering när det ska finnas skola och äldreboende i alla kommundelar, säger Lars Engqvist, tillförordnad kommunchef i Uppvidinge kommun i Småland.

– Trots att avstånden är ganska korta konkurrerar de fyra kommundelarna med varandra. Det blir inte så effektivt, men det blir mindre och mindre av det här och efter 48 år fungerar Uppvidinge som en kommun. En sammanslagning av kommuner tar väldigt lång tid, säger han.

I dag har kommunen cirka 9 600 invånare. Kommunhuset och större delen av förvaltningen finns i Åseda, med socialförvaltningen utlokaliserad till Lenhovda. Det är ungefär tre mil, mer eller mindre, mellan Älghult, Lenhovda och Åseda.

Men från början delades förvaltningarna mellan orterna. Fram till för ett par år sedan låg utbildningsförvaltningen i Älghult. Men efter att även utbildningsförvaltningen flyttat till kommunhuset blev det nödvändigt att flytta även socialförvaltningens chefer till Åseda, eftersom de båda förvaltningarna hade allt mer med varandra att göra, berättar Lars Engqvist.

– Kommunen har köpt och rustat upp huset där så övriga förvaltningen blir kvar i Lenhovda.

Vaggeryds kommun med cirka 14 000 invånare är ett annat exempel där kommunen inte riktigt kunde komma överens om uppdelningen efter sammanslagningen 1971. Lösningen blev att Vaggeryd fick behålla namnet och Skillingaryd fick kommunhuset och den kommunala förvaltningen, i dag har räddningstjänsten kontoret i Vaggeryd. Avståndet mellan de båda orterna är knappt en mil.

Centralort är knäckfråga även på söndag. På Öland vill nej-sidan behålla två kommuner och två förvaltningar som i dag, medan ja-sidan också vill behålla de två kommunhusen inledningsvis, och kanske också decentralisera förvaltningar till Löttorp och Södra Möckleby.

Erik Wångmar, Linneuniversitetet, forskar på kommunsammanslagningar.
Erik Wångmar, Linneuniversitetet, forskar på kommunsammanslagningar.Foto: Mats Holmertz

– Det är fullt möjligt att dela upp förvaltningar på olika orter, men andra kommunsammanslagningar visar att ju längre tiden går ju mer centraliseras förvaltningen mot en ort av praktiska skäl. Men det kan ta lång tid. Från början var det ganska jämnt uppdelat i Uppvidinge och Vaggeryd-Skillingaryd efter folkomröstningen, säger Erik Wångmar, historiker på Linnéuniversitetet som forskat på alla kommunsammanslagningar i Sverige.

– De flesta ölänningar har ärenden till fastlandet och passerar Färjestaden som är största orten och en naturlig centralort. Samtidigt kostar det mycket att bygga ett kommunhus i Färjestaden. Även om man lokaliserar ut förvaltningar måste man ändå ha kommunstyrelsen på en ort och det blir hjärtat av kommunen.

Pia OlofssonSkicka e-post
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons