Trygghet i en ny tid
Partiledaren var inte på plats och det var som det skulle. Som statsminister är han på plats i huvudstaden när en stor och för nationen traumatisk händelse inträffat där. Partisekreteraren Lena Rådström Baastad fick i Löfvens frånvaro öppna kongressen.
Samtidigt gjorde dådet i Stockholm att parollen för kongressen, ”Trygghet i en ny tid”, blev aktuellare än någonsin.
Inför kongressen har det uppmärksammats mycket i medierna att förslaget till politiska riktlinjer innehåller skarpa formuleringar när det gäller rättsväsendets roll. Det ska, kort sagt, bli hårdare straff och fler poliser med Socialdemokraterna vid makten.
Det är inte fel. Förtroendet för rättsväsendets förmåga att hantera sina uppgifter har varit i gungning de senaste åren. Myndigheternas insatser i samband med lastbilsdådet kan dock kanske återställa en del av det förtroendet, för de förefaller ha varit förstklassiga. Man har varit snabbt på platsen, fokuserat på att få folk i säkerhet, tagit hand om offren, spärrat av ett stort område och uppenbarligen metodiskt sökt sig fram till den nu misstänkte gärningsmannen. I det här läget är det vad man kan begära.
Men på en punkt följer också attentatet i Stockholm ett internationellt mönster: den misstänkte gärningsmannen har funnits i det material säkerhetspolisen hade samlat på sig, men i periferin. Undersökningen av honom lades ner, eftersom man inte hittade något.
Det här har vi sett förr. Materialet som säkerhetspolis och underrättelsetjänst har är så gigantiskt och oöverskådligt att de som till sist verkligen begår attentat försvunnit i mängden och dyker upp igen först när man efteråt tittar i sina databaser.
Det här är viktigt att veta, eftersom man inte ska tro att mer övervakning och avlyssning automatiskt gör oss tryggare. Faktum är att mycket lite tyder på det. Obearbetade data eller bristfälligt analyserade data gör ingen nytta för att hindra terrorbrott. Det måste därför finnas ett rimligt förhållande mellan den information man samlar in och hur mycket man klarar att analysera.
Det kan vara värt att påpeka eftersom den ansvarige ministern, Anders Ygeman (S), stundtals ha verkat ha en knapp i ryggen som aktiveras var gång han sätter sig i en intervjufåtölj och får honom att tala om behov av lagar som tillåter mer övervakning.
När nu Socialdemokraterna har partikongress med det fruktansvärda attentatet som ett moln över tillställningen, bör alla ombud försöka hålla huvudet kallt. Det kan visst finnas skäl för ökad övervakning i vissa sammanhang. Det kan finnas skäl för hårdare straff, inte minst när det gäller terrorbrott, gängkriminalitet och våld mot kvinnor.
Men Socialdemokraterna kommer aldrig att vara det parti som kräver mest poliser eller hårdast straff. Högern kommer alltid att kräva mer. Dessutom är kunskapen om att kriminalitet är ett samhällsproblem som bäst bekämpas innan det uppkommer, djupt rotad i partiet. Socialdemokratin har alltid inriktat sig på att i första hand bekämpa brottslighetens orsaker, något som bevisligen har varit effektivt historiskt sett.
Satsningar på polis bör därför kombineras med satsningar på fler socialarbetare. Längre straff bör också betyda mer satsningar på att nå ungdomar i riskzonen för att bli kriminella. Fler poliser ska betyda fler poliser i vardagen – gärna stationerade i stadsdelar eller på mindre orter. Och krav på ändrade lagar för att på olika vägar ta in information till polisen ska mötas med motfrågor om demokratiska kontroll samt om behov och förmåga att hantera informationen. För om det inte hjälper oss att fånga potentiella terrorister eller grova brottslingar, ska vi inte tafsa på skyddet för personlig integritet i onödan.
Partikongressen ska passa sig för att förvandla ”trygghet i en ny tid” till ”misstro inför framtiden”.
Även om det är lätt att drabbas av det när oskyldiga människor fått sätta livet till en fredag på en gågata i hjärtat av Sverige.