Tom Cruise i en våldsam dussinfilm

Så bestämmer han sig: pang, pang, pang, pang, pang. Fem faller döda ner medan tomhylsorna dansar i betongen.

En galning har slagit till. Polisen plockar snabbt upp honom, men han vägrar tala med alla – utom med en: Jack Reacher.

Vem är då Jack Reacher? Jo, vår och tidernas hjälte, en gammal krigare som har gått upp i rök. Ingen adress, ingen telefon, ingen mejl, men när han som bäst behövs knackar han på dörren.

Tillsammans med vettvillingens kvinnliga advokat börjar Jack Reacher titta närmare på fallet. Snart står det klart att allt inte är som det först förefaller.

Efter den tunga och otäcka upptakten ändrar filmen karaktär. Ut med alvaret och trovärdigheten, in med lättsamheten och lustigheterna.

Jack Reacher bygger på en av Lee Childs populära romaner om mannen som blåser alla av banan i sin besatthet att skipa rättvisa. Filmen för tankarna till en tecknad serie: grovt tillyxade karaktärer, konstant överspel och rappa – och ofta roliga – replikskiften.

Tom Cruise har aldrig övertygat som actionhjälte och gör det inte heller den här gången, men han snackar brett och vevar på med glimten i ögat. Knepigare att finna sig till rätta i det här äventyret har engelskan Rosamund Pike, hon ser mest förvirrad ut.

Den tyske regissören Werner Herzog har fått chansen i den tacksamma rollen som ärkesvin, och förvaltat den väl. Ondskan ångar om honom.

Men det är märkligt att se Herzog i en våldsam dussinfilm som denna, han som på senare år gjort en rad dokumentärer om dödsdömda fångar i amerikanska fängelser.

Herzog har gjort sitt i detta sammanhang, men Tom Cruise återvänder säkert i rollen som den gäckande vigilanten, som säger nej till allt var prylar heter. Fler filmer lär vara på väg.