Svensken är aldrig nöjd

Ibland är vi svenskar onekligen lite speciella. Det har inte gått mer än så där sju-åtta år sedan den stora debatten om de svenska matpriserna rasade som värst.

Besvikelsen över att EU-medlemskapet inte omedelbart resulterat i kraftigt sänkta matpriser var en återkommande åsikt hos både Svensson på gatan och förstå-sig-påare i medierna.

Nu har pristrenden definitivt vänt. I och med medlemskapet i EU för länderna från östra Europa har prispressen blivit stentuff.

Är vi nöjda då?

Nej, nej.

Nu är låga matpriser ett hot mot svenska jobb, ett visserligen till vissa delar korrekt konstaterande. Men samtidigt har ju prispressen från utländska produkter inneburit en välbehövlig strukturförändring inom den svenska livsmedelsindustrin. Självspelande pianon håller ju inte i evighet.

Ska vi vara riktigt ärliga är det först nu vi kan börja tala om reell konsumentmakt. Nu finns alternativen i våra livsmedelsbutiker.

Nu finns svensk oxfilé, svensk blandfärs och svensk kyckling i samma diskar som importerade produkter med ett många gånger betydligt lägre pris. Det är du och jag som väljer ursprungsland på fläskfilén till söndagsmiddagen.

Var det egentligen inte så vi ville ha det, ett stort urval av produkter och matpriser som hela tiden blir lägre och lägre? Det finns fortfarande ett glapp ned till snittpriset för livsmedel i EU, och varför ska vi svenskar egentligen ha dyrast mat?

Det är klart att vi, inte minst här i Kalmarregionen, just nu blir varse vad utländsk konkurrens inom livsmedelsbranschen betyder.

Samtidigt är det lite roande att se det stora stöd KLS och dess varumärke Smålandskött just nu erhåller. Hade alla som nu står upp och kämpar för vårt lokala slakteri varit lika aktiva i den frågan tidigare kanske dagens situation aldrig hade varit aktuell.

Det är ju ingen hemlighet att KLS haft svårt att få verksamheten att gå runt.

Självklart till stor del beroende på konkurrensen från utländska produkter och livsmedelkedjornas egna märkesvaror. Men det är också ett resultat av att konsumenterna, av ett eller annat skäl, valt andra produkter. Den köptrogna smålänningen som alltid prioriterar lokala produkter är en myt.

Säg den som inte då och då låter priset styra, för det var ju så vi ville ha det.