Rubrik saknas
Tuggat. Det är lite av en nostalgitripp när vi undersöker fenomenet om det sönderbitna guldhjärtat.
Men just det där med ett sönderbitet hjärta klingar ju inte så fint. Det låter som att någon b-poet försökt göra karriär. Men lägg den tanken åt sidan och tänk dig en mellanstadieklass med fräkniga flickor med flätor och snoriga pojkar med pottfrisyrer.
Där finns också de sönderbitna hjärtana prydligt dinglande runt flickornas halsar.
Tråkiga lektioner och det åkte direkt in i munnen för att döda lite tid. Eller hade det någon speciell smak, eller var det ett substitut för klassiskt överdrivet tuggummituggande?
Och kanske det mest fantastiska med det här fenomenet är att många tjejer har kvar det sönderbitna guldhjärtat runt sin hals många år efter mellanstadiet.
Det först så glimrande guldhjärtat har blivit någon slags guldklump med tandavtryck.
Kanske fungerade hjärtat som en slags avaggressionspryl? All ilska på omogna mellanstadiepojkar var ju tvungen att komma ut någonstans. Huh, vad stryk det stackars hjärtat måste ha fått genom åren.
Vi får nog aldrig en lösning på fenomenet om det sönderbitna guldhjärtat. Men jag har hört att det var en speciell känsla att bita på hjärtat eftersom att det var luftigt.
Så det kanske är guldsmederna som är bovarna. Ofyllda hjärtan klarar helt enkelt inte en ung flickas ilska.
Text: Wilhelm Blixt
Foto: Carolina Wahlberg
