Roya i Iran om moralpolisen: Ingen förändring
I snart tre månader har iranier med livet som insats demonstrerat mot regimen, som slagit ned protesterna med våld.
Det som tände gnistan var 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död i moralpolisens förvar.
I takt med att protesterna ökat i omfattning under hösten har moralpolisen närvaro blivit allt mer sällsynt – i stället upprätthålls statens absoluta makt av beväpnade säkerhetspoliser och miliser som står under det iranska revolutionsgardet.
Ett uttalande från Irans statsåklagare Mohammad Jafar Montazeri, som under ett religiöst seminarium i förra veckan svarade på en fråga om varför moralpolisen avvecklats, fick därför stor uppmärksamhet.
– Moralpolisen har ingenting med rättsväsendet att göra, svarade Montazeri först.
Det organ som bildade moralpolisen är också det som stänger ned det, fortsatte han enligt statliga nyhetsbyrån Isna.
– Givetvis kommer rättsväsendet fortsätta övervaka socialt beteende i samhället, sade Montazeri.
"Ingenting har förändrats"
Sedan dess har Montazeri själv, i andra statligt kontrollerade medier, förtydligat uttalandet med att ingen officiell myndighet bekräftat att moralpolisen lägger ned, och att frågan inte är inom hans jurisdiktion.
Den senaste tiden har det också kommit uppgifter om att lagen om slöjtvång ska ses över, något som Roya, som bor i Teheran och egentligen heter någonting annat, förhåller sig skeptisk till. Ingenting har förändrats, skriver hon till TT.
"Rättsväsendet har till och med meddelat att man ska kontrollera de som inte bär hijab. Så de kommer troligtvis ändra namnet på den styrka som kontrollerar de som inte bär hijab", säger hon.
Roya har själv gripits av moralpolisen en gång – och till och med förts till samma polisstation som Mahsa Zhina Amini fördes till innan hon dog – på grund av att hennes kläder inte ansågs vara tillräckligt konservativa.
Större än slöjfrågan
Enligt Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi och filosofi vid Uppsala universitet, ska de senaste dagarnas uttalanden från den iranska staten ses i ljuset av alla gripanden som gjorts på sistone.
Förutom de tiotusentals iranier som fängslats under protesterna har till exempel flera kända kvinnliga iranska skådespelare gripits nyligen, efter att de publicerat bilder på sociala medier där de visar håret.
– Repressionen har inte lättat, men färre följer klädkoden i dag.
Kanske kommer regimen försöka hantera proteströrelsen genom att oftare se genom fingrarna när klädkoden bryts, spekulerar Fazlhashemi.
– Man skickar ut sådana här testballonger, för att se hur det tolkas av både allmänheten i Iran och utomlands, säger han om Montazeris uttalanden.
Men även om en sådan förändring var på väg är det långt från säkert att det räcker för att blidka den djupt regimkritiska befolkningen som nu demonstrerar.
– Jag tror inte det. Därför att det handlar inte bara om slöjtvånget, det handlar inte bara om moralpolisens förnedring av unga kvinnor, utan om så mycket annat, säger Mohammad Fazlhashemi.
Fakta: Historisk proteströrelse
Den största protestvågen som skakat Iran på många år startade med 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död.
Amini, en kurdisk kvinna från nordvästra Iran, greps av moralpolis i Teheran den 13 september för att hon inte ansågs bära sin huvudsjal på korrekt vis.
Amini fördes till sjukhus efter att ha segnat ner och fått vad polisen hävdar var en hjärtattack – något som bestrids av 22-åringens familj, som hävdar att hon utsatts för kraftigt våld mot huvudet. Den 16 september avled Amini på sjukhus efter att ha legat i koma.
Vid Aminis begravning i hemorten utbröt spontana protester, som därefter utvecklades till en demonstration där kvinnor tog av sig huvudduken och skanderade slagord mot regimen. Protesterna spred sig snabbt över landet och har sedan dess kommit att handla om mycket mer än bara den obligatoriska slöjan.
Vid många tillfällen har demonstrationerna slagits ned med brutalt våld från regimens säkerhetsstyrkor.
Hundratals har dödats och tiotusentals har gripits. Flera av de gripna riskerar att dömas till döden för sin medverkan i protesterna.
