Onödigt roligt med skrattproffs

Hennes uttalande gäller knappast uppsättningen i fråga. Hjälten från Kalmarsund är inget annat än onödigt rolig underhållning utan ett uns av djup, upplysning eller konstnärligt uppsåt. Att det är en nittio år gammal tysk historia som får kalmaritisk friluftspremiär är, trots Robert Gustafssons och Bo Hermanssons alldeles nödvändiga uppdatering, uppenbart.

När komedin börjar balansera farligt nära gränsen för vad mitt sexistiska filter kan släppa igenom, lyckas de tack och lov vända på steken och med nöd och näppe bevisa att de senaste tjugo årens genusdiskussioner inte har gått dem alldeles obemärkt förbi. Och säga vad man vill av premiärpublikens reaktioner att döma går det uppenbarligen ännu på 2000-talet alldeles utmärkt att gapskratta åt kläm i rumpan och rimord som slutar på ulla.

Men okej, låt oss ta detta lustspel för vad det är en förväxlingsfars som vevas på i samma tempo som Mendelssohns alltmer accelererande brudmarsch. Jo, för precis som i fjolårets Ett makalöst bröllop i samma trädgård, är det denna gång kärlekstrassel på farsmenyn. Och precis som då vankas det förstås en slutscen där, det trots trubbel på vägen, radas upp brudpar efter brudpar och där hela ensemblen strålar i kapp med de högresta solrosor, som pryder villatrappen i Magnus Ahlströms scenbild.

Nu är det förstås inte för den, minst sagt, mossbelupna handlingen, någon går och ser Hjälten från Kalmarsund. Nej, det är förstås för de välslipade komediinsatserna, de över alla gränser utflippade karaktärerna och för den komiska tajming, som givetvis levereras av dessa fullblodsproffs.

Den kalmaritiska tonträffen är lika ren som uppskattad, ord som kvinnofälla ges ny innebörd och en replik som gör som Juholt ljug igen får onekligen en spritsig eftersmak när partiledaren som aldrig behövde raka av sig mustaschen förgäves duckar i publikhavet.

Till det bröllop som ska stånda hos pjäsens disponent ombeds gästerna komma berusade för att de inte ska bli så dyrt med brännvinet. I Krusenstiernska trädgården går det alldeles utmärkt att ha onödigt roligt även för spik nyktra.