Miljardkapning av ungas jobbavgift omstridd

Om regeringen och samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna skulle fastna för en sänkning av arbetsgivaravgifterna för alla unga i budgeten den 21 september skulle det vara oklokt, enligt ekonomiprofessorn Lars Calmfors.

"Sänkta arbetsgivaravgifter för alla unga är en förhållandevis dyr åtgärd", skriver Calmfors i ett mejl till TT och påminner om att den ju också innebär stödpengar till unga som hade fått jobb ändå.

Det vore bättre att ha generösa stöd för nystartsjobb för unga som varit arbetslösa en längre tid, anser Calmfors.

I sitt sommartal lyfte centerledaren Annie Lööf fram sänkta arbetsgivaravgifter för alla unga upp till och med 23 år, även de som redan har jobb, som ett av partiets huvudförslag i budgetförhandlingarna. Kostnad för staten: 11,5 miljarder om året.

Liberalerna driver på för en sänkning upp till 21 år. Kostnad 7 miljarder.

Enligt flera källor ska ett förslag presenteras inom kort.

Socialdemokraterna har genom åren varit mycket kritiska mot generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Det är att kasta bort miljarder, har de hävdat.

I sitt förstamajtal 2015 beskrev Löfven de sänkningar som alliansregeringen först sjösatte 2007 för "miljardsvindleri". När de avskaffades av Löfvens första regering 2015 hade bruttokostnaden per år varit uppe i 17 miljarder.

Utvärderingar som gjorts har visat på att jobben som sänkningarna bidrog till inte var så många, sett till kostnaden. Den mest omskrivna gjordes av Johan Egebark och Niklas Kaunitz 2013, för Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering (Ifau).

Deras slutsatser: Sänkningen bidrog till 6 000–10 000 jobb för unga med en styckekostnad på 1–1,6 miljoner kronor.

Det gav inte fler utlandsfödda unga fler jobb och många unga som fick del av sänkningen hade redan jobb eller skulle ha fått det ändå.

Det gjorde nedsättningen onödigt kostsam, påpekar Niklas Kaunitz i dag.

"Och för många unga var nedsättningen inte tillräcklig för att de skulle kunna konkurrera (om jobb), vilket gjorde reformen mindre verkningsfull", skriver han i ett mejlsvar till TT.

C och L pekar numera på en rapport från 2019, från Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS), av nationalekonomen David Seim. Den bygger på en studie som han har gjort tillsammans med andra forskare.

Seim redovisar att sänkningen var positiv för ekonomin och företag – en kapitalinjektion. Men kanske inte för att sänka ungdomsarbetslösheten.

"Även om vi finner positiva sysselsättningseffekter är de inte särskilt stora med tanke på avgiftssänkningens storlek", skriver David Seim i rapporten.

C och L hänvisar också till en genomgång som ekonomiprofessorn Sven-Olov Daunfeldt, forskningschef på Handelns Forskningsinstitut, har lett för näringslivets tankesmedja Timbro. Den finner goda effekter och menar att Ifau underskattade antalet jobb. Enligt Daunfeldt var effekten omkring 18 100, men en tredjedel av dem gick till andra än unga. Det förklaras med att företag med många unga fick en dos i form av sänkta kostnader som gjorde att de anställde fler överlag, oavsett ålder.

Styckekostnaden blev ändå 440 000 kronor och totalkostnaden för staten innebar att stora intäkter föll bort.

LO och facket Handels, i vars branscher andelen unga är stor, anser att avgiftssänkningarna är fel politik.

– Det är en väldigt dålig idé och ett stort slöseri med skattemedel. Det finns ingen forskare i dag som menar att det är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten bland unga, hävdar LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström.

– Det minskar skatteintäkterna för staten och ökar möjligheterna till vinst för företag som har stor andel unga anställda, säger hon.

På frågan om det inte kan vara bra för företagens ekonomi, säger hon:

– Jo, men det finns ingen anledning att ge specifikt pengar till den typen av företag, man brukar ju säga att stöd ska vara riktade till företag eller individer som har behov av stöd.