Joanna Newsom

Nyheter • Publicerad 5 mars 2010

När Joanna Newsom träffade Sveriges stränder 2004 var det någon som skrev: ”hon är 25 år, ser ut som hon är 15 och sjunger som om hon vore fem”, och det visade sig stämma ganska så bra. Hennes blåögda röst och harpspel kom fram i en period där vi skulle gilla rockduos med skinnjackor som skippade basen.

Bedårande Newsom stod för något friskt och fräscht och lät som om hon kom från en annan värld. Det var väl mycket därför vi föll för henne, skulle jag tippa, men hon var mycket mer än så. En utmärkt kompositör och en trollbindande historieberättare.

Debuten Milk-Eyed Mender innehöll korta, direkta poplåtar, uppföljaren Ys var mer folkig. Trippelskivan Have One On Me är lugnare, något mer vuxen – och gigantisk. Joanna har fortfarande en enastående röst, men lägger lite mer band på sig själv den här gången. De långa verken känns mer teatraliska när de sakta, men säkert växer fram mellan de atorslagna arrangemangen. Det är nästan omöjligt att omfamna allt, men Jackrabbits och In California är två favoriter.

Den otroliga sagan fortsätter, men det är omöjligt att vara koncentrerad hela vägen.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.