Jag hann nästan över mållinjen
I tisdags morse såg jag för första gången sedan det där snöfallet i maj hur frosten var skarp på bilrutan. Och visst har det bitit lite i kinderna när jag cyklat hem de senaste dagarna. Det har bekymrat mig de senaste veckorna. Så mycket planer - så lite tid. Som vanligt. Jag lyckades hitta en timmes uppehåll i vädret för någon söndag sedan när jag kunde få upp båten utan att stå i ösregn på hala kajer. Men det är ju bara början - sedan ska det tvättas av och fixas. Och så ska trädgården göras i ordning, något som upptagna människor som vi i vår familj inte riktigt har hunnit med fullt ut än.Trots allt känner jag ändå att jag med en hårsmån ligger på rätt sida av allt jag skulle hinna med innan färgkaskaderna på träden börjar trilla i stora högar: I helgen fick jag ett par timmar över och plockade in trädgårdsmöblerna. Det är alltid lite vemodigt - jag tänker att det kan ju komma en fin dag till när man kan grilla och sitta ute. Men när frosten kom kändes det helt rätt. Och så har man hela vintern på sig att fundera på om det där trädgårdsbordet kommer att hålla ännu en säsong, eller om vi måste köpa ett nytt. I söndags lyckades jag också få in träbåten under tak. Det var hög tid, innan frosten nyper tag i de ännu blöta gamla ekplanken i skrovet. Det kan bli så tråkigt om isen trycker isär dem och ser till att gliporna i skrovet blir alltför stora. Det blir så blött vid sjösättningen då.Citronträdet är inne sedan någon månad och takläggaren har varit hos oss för att fixa till en glipa i plåttaket. Med Halloween överstökad är det sedan några surdegar kvar att fixa till: En gammal bil ska in i ett garage och gräset ska klippas en sista gång. Löven får bli gödning, nertuggade av den gamla trotjänande handdragna Klippon. (Det sa den kunniga grannen gick bra, så jag litar på henne!) Och så ska vi fixa ett vintertäcke till hästen.Snart ska väl vinterdäcken på också.Sedan lägger sig lugnet igen. Man märker det redan på katterna och fiskarna att det börjar dra sig mot en viloperiod.Katterna vill mest ligga i soffan och få kel. Fiskarna i dammen börjar bli slöa, på väg att gå ner i vinteride. Egentligen borde man ju lära sig något av det. Ställa sig vid spisen och bara laga orientaliska lammgrytor, sätta sig i ett hörn och lära sig tälja träfigurer eller bara läsa igenom "På spaning efter den tid som flytt" i en fåtölj intill kakelugnen. Bjuda in en massa vänner och dricka varm choklad, städa ur förrådet eller sortera sina kläder. Sådant andra människor gärna berättar om att de gör. Vi får se vad som händer - men i annat fall nöjer jag mig med att jag den här gången nästan hann över mållinjen innan första frosten. Det är gott nog.
Publicerad 1 november 2017
