Invandrare med rötter i hiphopen

BLODSBRÖDER. När vi anländer till Centrumgården i Oskarshamn möts vi av Durhan Elzovic som är 17 år och en av de två bakom bandet Blood Brothers. Han tar oss till ett rum i andra änden av fritidsgården, som med sin klätterväg och fräscha stämning skvallrar om nöjda besökare. När vi öppnar dörren till det angränsade rummet möts vi av dansvänliga toner och en våg av svettångor slår emot oss. På en matta mitt i rummet står Renad Morina, som också han är 17 år och som utgör Blood brothers andra hälft. Han är i full färd med att lära ett gäng kids grundstegen i breakdance. Kidsen är peppade och beundrar Renads behärskning av rörelsena, det som de ännu saknar. Lektionstimmen lider mot sitt slut och som final visar Renad upp en klockren imitation av en robot. Medan Renads avbytare samlar barnen för att stretcha går vi ut i cafeterian för att snacka om varför så få invadrarungdomar väljer att spela i rockband.

Samtalet glider snabbt in på storstäderna, där hiphopen först började att florera i Sverige. Och Durhan tror att mycket har att göra med segregeringen, isoleringen mellan svenskar och invandrare.

- Man umgås inte mycket med svenskar när man bor i förorten och då blir det mest hiphop man lyssnar på, förklarar Durhan.

Något annat de tror spelar roll är att texterna är mycket lättare att urskilja inom hiphop om man jämför med annan musik.

- I hiphop förstår man texterna bra, i till exempel hårdrock hör man inte texterna, säger Renad och fortsätter:

- Det är inte bakgrundsmusiken man förstår sig på inom hiphop, utan det är texterna, vad som kommer ut.

När det handlar om musikinfluenser tror varken Renad eller Durhan att det egentligen är så stor skillnad mellan invandrare och svenskar.

- I alla fall inte så mycket. Kanske inom hiphopen, när det handlar om texterna. Att man skriver om hur det var när man kom till Sverige, att man varit med om krig. Det är inte många ungdomar med svensk bakgrund som har varit i sådana situationer, förklarar Durhan.

Och det är just texterna som tycks vara det väsentligaste elementet i Blood Brothers musik.

- Allt vi sjunger om har vi upplevt. Vi skriver om livet, berättar Renad som även ser textförfattandet som terapi, som en chans att få ur sig det som annars gör så ont.

- Musiken spelar en mycket stor roll

i mitt liv, nästan allting. Om någon nära dör eller om någon tjej gör slut så måste jag skriva om det, det blir som en slags terapi att skriva texterna, förklarar Renad.

I ett band är det nog lättare att sätta musiken framför texten, om man är fem stycken varav bara en av bandmedlemmarna sjunger kan det vara svårt att inskränka allas prestationer och endast göra sången till det som räknas. I Blood Brothers är det tvärtom och både Renad och Durhan sjunger medan bakgrundsmusiken finns på en cd-skiva.

- Vi spelar en blandning av hiphop och r?n?b. Vi kör bara lugna låtar, med väldigt mycket sång. Det mesta handlar om kärlek och vad som händer i världen. Vi har knappt hört någon grupp eller artist som låter som oss och kanske är det sången som skiljer oss från alla andra, tror Durhan som aldrig trodde att Blood Brothers skulle komma så pass långt som de har gjort.

- Vi förmedlar våra känslor genom att skriva låtar, fortsätter Durhan.

De berättar att de spelade på sveriges nationaldag här i Oskarhamn förra året och att responsen var väldigt positiv.

- Trots människors fördomar om hiphopare som knarkare, fyller Durhan i.

Och de tycker det är väldigt kul att de har blivit erbjudna att spela även detta årets nationaldag.

Durhan och Renad berättar om när de var och spelade i Norrliden, och liknar Kalmars Norrliden med Stockholmsförorten Fittja. De tror att det kan vara svårt att börja intressera sig för annan musik än hiphop när man i stort sett bara umgås med ungdomar som lyssnar på hiphop.

- Man måste försöka att sprida invandrare till olika ställen. Då skulle invandrare börja umgås mer med svenskar och då hitta nya influenser, tror Durhan som berättar att han bodde i en förort till Helsingborg innan han flyttade till Oskarshamn.

I området han bodde i då, i Helsingborg, fanns det nästan bara människor med invandrarbakgrund. Men tillsammans med Durhans svenska barndomskompis lärde han sig att uppskatta andra former av musik. Samtidigt har rapen kommit att influera relativt mycket inom den nya rockeran.

- I dag finns det ganska många som blandar in hiphopen i annan musik, som Linkin Park till exempel. Jag tror att rapen kommer att komma mer hos vanlig band, berättar Durhan.

Om man vänder på steken så ser man snabbt att svenska ungdomar verkar ha lättare för att ta åt sig av hiphopmusiken än vad ungdomar med invandrarbakgrund verkar vilja sprida sig till bandgenren. Renad tror att det delvis kan bero på kostnader.

- Hiphop är lättare att börja med. Man behöver inte lika mycket instrument och det kostar inte lika mycket, förklarar han.

Durhan håller med och poängterar än en gång hur pass viktigt budskapet i texten är när det handlar om hiphop.

- I hiphopen behöver man nästan bara skriva texten, bakgrundsmusiken kan man börja med att ta från nätet eller få av någon kompis, berättar han och fortsätter:

- Ska man hålla på med hiphop så ska det finnas någon mening med texten. Det är texterna man ska värdesätta. En hiphoptext behöver inte rimma hela tiden, men många tror det och fastnar därför lätt där, menar Durhan som på ett sätt tycker att kläderna spelar för stor roll när det kommer till att döma människor.

- När vi spelar så är det många som tror att jag inte är med i bandet bara för att jag inte klär mig i hiphopkläder. Jag tycker inte att kläderna ska vara viktiga.

Killarna skrattar mycket och det märks att de har det självförtorende som krävs för att man ska kunna ha roligt på scenen. Och sammanfattningsvis kan man väl säga att det handlar om att ha roligt. Om att kunna ha roligt tillsammans och dra nytta av varandras erfarenheter och inte minst upplvelser. Svårare än så behöver det inte vara.

Blood Brothers fem bästa hiphopakter:

Xzibit

- Han har en grym röst och en skön stil.

Tupac

- Han har alltid en mening i sina texter, han är som fem band i ett.

Blues

- Hans texter är bra. Han kör en liknande stil som oss.

Eminem

- Vita snubben som försöker vara svart. Han är den enda vita killen som verkligen lyckats slå igenom inom hiphopen.

Blood Brothers

- Vi tror att våra texter kan komma att lära publiken om livet. Vi har någonting att komma med, och så är vi inte så gamla än.