Hyllade killar listar sina favoriter

Norrlänningen Nicolai Dunger blandar genrer medan skåningen Christian Kjellvander skördar musik från den amerikanska myllan. I höst reser de två runt bland Sveriges konserthus. På fredag är det Kalmars tur.

- Vi har samma grundidé när det gäller musik även om han är noggrannare än jag, och kanske lite mer konventionell, säger Nicolai Dunger om sin turnékamrat.

Den 13 oktober inleddess paketturnén med en spelning på Chinateatern i Stockholm. Christian Kjellvanders solodebut Songs from a two room chapel är en av årets succéplattor och har sålt i 20 000 exemplar, vilket är respektingivande inom genren.

Med nya dubbeln Introducing the past sammanfattar han åren med Loosegoats och Songs of Soil.

- Den är ett dokument, de som följt oss kan se en tydlig linje. Det var så mycket man ville göra då men inte klarade av, och det är ju roligt på sitt sätt, säger Christian Kjellvander.

Platta med Mercury Rev

Nicolai Dungers produktivitet är välkänd, men han har tagit det lugnt sedan förra årets Will Oldham-samarbete Tranquil isolation. Tiden har ägnats åt att spela in ett nytt album tillsammans med de amerikanska ljudfantomerna i Mercury Rev.

Skivan släpps tidigt nästa år

och titeln får redan favoritskapet i tävlingen årets längsta: "Here´s my song, you can have it... I don´t want it anymore/ Yours forever - Nicolai Dunger".

- Det är en romantisk skiva och titeln ett slags meddelande. Albumet låter mycket, mycket annorlunda än min förra skiva, hela inspelningen gick egentligen ut på att ta bort gitarren jag skrivit låtarna med. Kvar blir en orkester och min röst.

I samband med höstens turné släpper Dunger Tour edition ep som en försmak inför skivan.

Christian Kjellvander växte upp i USA och när han ska lista tre artister som betytt mycket för honom blir det idel amerikaner, men från olika tidsperioder:

Townes Van Zandt, episk countrysångare som avled i slutet av 1990-talet.

- Det finns en tradition i det han gjorde som är beundransvärd. Rent hantverksmässigt är han inte briljant men varje låt har någonting. Jag upptäckte honom via Cowboy Junkies coverlåtar och köpte albumet For the sake of the song. Han är en outsinlig gruva av inspiration.

Miles Davis, jazzikon.

- Jag är så fascinerad av sättet de spelade in på 50- och 60-talet, det blir en sådan känsla i studiorummet. Jag tröttnar aldrig på skivor som Miles in the sky.

Dinosaur Jr, Jay Mascis stilbildande gitarrband.

- Jag tycker jättemycket om Dinosaur Jr:s tidiga skivor och är egentligen mest förtjust i You´re living all over me. Men på Where you been gjorde han allt han ville göra, fast på en skiva. Den är den perfekta fusionen mellan Sonic Youth och Lemonheads, två andra band som jag gillade.

Dunger gillar Kate Bush

Sedan Nicolai Dunger albumdebuterade med Songs wearing clothes har han fyllt på singersongwritertraditionen med jazz, blues och klassiska influenser.

Han har jobbat med medlemmar

ur Esbjörn Svensson Trio, Soundtrack of Our Lives och Tämmelkvartetten. Hans musikaliska inspiratörer spänner över genrerna i lika hög grad.

Kate Bush, brittisk pionjär med särpräglad röst.

- Min enda riktiga idol. Jag började lyssna på henne i sjuårsåldern, min bror kom hem med skivor och jag kände bara "Wow". Hon är helt unik i sitt uttryck.

Talk Talk, brittiskt band vars storhetstid var på 80-talet.

- Det finns en frihet i deras musik, trots att den är så väl planerad. På något vänster är Talk Talk studiorävar som blandar jazz, rock, ja alla möjliga genrer, till något eget. Jag gillar musik som går över gränser.

George Gershwin, geniförklarad pianist och kompositör.

- Jag upptäckte honom via en skiva där en pianist spelade utdrag ur hans filmmusik. Han är så otroligt driven i sitt ragtime-inspirerade pianospel. Att höra hans klassiker är en jävligt häftig upplevelse. (PM)

---