GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Föreningsliv något självklart

Hur kan lilla Hultsfred arrangera så många konserter år efter år?
Nyheter • Publicerad 24 mars 2005
De musikintresserade Hultsfredsborna har till stor del textilkonstnären och musikälskaren Inga-Mi Vannérus-Rydgran att tacka för att de kan lyssna på så mycket levande musik. Foto: Hasse Broms
De musikintresserade Hultsfredsborna har till stor del textilkonstnären och musikälskaren Inga-Mi Vannérus-Rydgran att tacka för att de kan lyssna på så mycket levande musik. Foto: Hasse Broms
Foto: 

Svaret på frågan heter Inga-Mi Vannérus-Rydgran. Hon är ordförande i Aspelands musikförening och det är till stor del hennes förtjänst att Hultsfredsborna får chansen att höra så mycket levande musik.

Eller hur?

- Ärligt talat: ja. Men jag har en jättebra styrelse som arbetar hårt också, säger hon.

Hur hon bär sig åt vet hon inte riktigt.

- Jag är den typen av människa som går in för det jag gör med 150 procent.

Hon är van att hålla i många trådar samtidigt, även bokstavligt talat, eftersom hon är utbildad textilkonstnär och varit anställd på Hemslöjden i Jönköping i tjugo år, varav fem som chef.

Koll på allt

Föreningsmänniska är hon också.

- Jag har koll på allt i denna förening. Föreningsarbete är något självklart för mig. När vi skulle starta föreningen och välja ordförande blev det väldigt tyst i församlingen. Jag tar det, sa jag och tänkte: Det är ju bara en interimstyrelse.

Det är snart tolv år sedan.

Att hon kom att arbeta med textil konst var en ren slump, säger hon.

- Jag fick en konstnärlig uppfostran med musik, teater och konst. Farmor målade mycket. Hon gav mig ett piano när jag fyllde fyra. Jag var väldigt förtjust i musik som liten, dansade och dirigerade. Bland annat tyckte jag att Stygga kråkan, ouvertyren till Den tjuvaktiga skatan, var en fin bit.

Hon broderade också mycket som barn.

Föräldrarna ville att hon skulle bli handarbetslärarinna. Men mest på skoj lämnade hon in arbetsprover till HDK:s konstnärliga grundkurs i Göteborg och blev antagen.

Offentlig konst

I dag kan man se hennes textilier på en mängd platser i landet. Både under sin tid på hemslöjden och som frilans har hon gjort mycket till offentliga miljöer, inte minst kyrkor. Bonader, antependier, mässhakar med mera. Hon har så kallad individuell visningsersättning för ett 50-tal verk.

Vilka av dina textilier är du mest stolt över?

- Allt man har gjort är man stolt över.

Hon berättar om ridån som hon gjorde till aulan i Ljungarums skola. Den blev förstörd av allt slitage och renoverades för 700 000 kronor av Handarbetets Vänner för två år sedan.

- Det var helt otroligt att de kostade på den så mycket. Den kostade omkring 50 000 kronor som ny.

Hon är mindre glad åt det som hänt med mattan hon komponerade till Vimmerby kyrka.

- Den blev trasig i kanten därför att de släpade flygeln över den. Nu har de lagt dit en ny matta från Indien som inte alls passar in i kyrkorummet. Min matta tar de fram till Lucia, att spilla stearin på.

Musikintresserad

Musik har hon alltid varit intresserad av, säger hon. När det skulle bildas en musikförening i Hultsfred blev hon genast involverad.

- 1993-94 var första säsongen. Vi fick 30 000 kronor från kommunen och köpte konserter av Länsmusiken. Sedan dess har vi gått med förlust vissa år, men då har vi stramat upp våra inköp och lyckats få ihop det. Gud försörjer korpen.

De senaste åren har det till och med blivit pengar över, över

6 000 kronor i vinst ifjol.

Den jämförelsevis goda ekonomin beror till stor del på att Hultsfreds kommun är frikostig och bidrar med 46 000 kronor om året.

- Vi har mest bidrag av alla musikföreningar i länet. När man har en buffert vågar man satsa mer. Och folk kommer på våra konserter. Många reser hit utifrån också, det är väldigt roligt.

Ungdomar får gå gratis

Medlemmarna är inte så många, ett 60-tal bara.

- Och rätt ålderstigna. Vi vill fånga upp de unga, det tycker vi är väldigt viktigt. Ungdomar och även andra heltidsstuderande går gratis på våra konserter.

Föreningen anordnar också skolkonserter tillsammans med kommunen och satsar på olika projekt i skolorna.

- Kommer inte Muhammed till berget, så ... Jag tror faktiskt att skolungdomarna här får gå på fler konserter än i andra kommuner, där man inte har motsvarande samarbete.

Kulturstipendiat

Till höjdpunkterna under föreningens existens räknar Inga-Mi Vannérus-Rydgran konserten med nyckelharpisten Johan Hedin och organisten Gunnar Idenstam i höstas. Hon är också stolt över att föreningen kunnat engagera sådana som Göran Söllscher, Mats Pålsson, Hans Leygraf och Janos Solyom.

- Och Linnékvartetten med Christian Lindberg förstås, säger hon och hämtar föreningens gästbok där alla gästande musiker skrivit.

"Stort tack för ett fint arrangemang och mycket strävsamt kringarbete av en ambitiös arrangör - sånt som får Musiksverige att leva!" står det bland annat, undertecknat av Susanna och Dan Laurin i gruppen ParadoX.

2001 blev Inga-Mi Vannérus-Rydgran årets kulturstipendiat

i kommunen för sitt arbete

i Aspelands musikförening.

Hon har också sjungit själv och har varit med i kören Voces humanae. Men sedan hon blev sjuk för några år sedan har hon fått avstå från körsången.

Däremot har hon inga planer på att lämna Aspelands musikförening, trots att hon fyller 73 år i år.

Hur orkar hon?

- Det har jag inte reflekterat över. Men jag tar ett år i taget, man måste vara realist.

Tina Jeppsson
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Läs mer