Folkbildande naturälskare prisas

– Jag har precis fått meddelande om att det finns en rödhuvad törnskata strax söder om Össby. Jag kanske kan se den från min tomt, eller åtminstone få in den på ekoskådarlistan. Det är om man med muskelkraft har tagit sig till arten, säger Pav Johnsson direkt när vi möts.

I motiveringen till Årets ölänning beskrivs han som en stolt naturnörd. Redan på förskolan samlade han på småkryp och tog reda på vad de hette. Julen när han var åtta år gammal fick han sin första fågelbok av sin farbror Bengt. Och på den vägen är det.

– Jag växte upp på 1970-talet som var ett väldigt tillåtande decennium. Jag fick hålla på med det jag ville, säger Pav Johnsson.

Han växte upp i Stockholm och när han som 14-åring träffade andra med fågelintresse och blev aktiv i Fältbiologerna tog intresset fart på allvar. I dag har han sett 444 olika fågelarter i Sverige varav 368 på Öland. Plötsligt ser Pav Johnsson någonting som kryper i gruset. Snabbt fiskar han fram ett rör ur fickan och fångar den.

– En liten jordlöpare. Jag är inte säker på om jag har sett den innan.

Han kom till Öland som 27-åring och har varit anställd på Ölands folkhögskola i snart 20 års tid där han mestadels undervisar i naturkunskap. Med det är inte det enda stället där han delar med sig av sin kunskap. Han har skrivit flera böcker, föreläser och guidar. I motiveringen står att han är en folkbildare som generöst delar med sig av sin kunskap.

– När jag var klar biolog kände jag mig vilsen. Jag visste att jag ville hålla på med natur men inte hur. Jag började undervisa och upptäckte hur roligt det är att förmedla kunskap och smitta av sig med sin nyfikenhet, säger han.

När han fick beskedet att han blivit Årets ölänning stod han redo framför publik i Naturbokhandeln i Stenåsa för att berätta om sin nya bok Ölands natur — okända och ökända arter.

– Jag skulle precis börja när telefonen ringde, så jag stängde av ljudet men kunde se att det fortsatte ringa. Då blev jag skitsur och tänkte att personen borde fatta att jag var upptagen, säger han.

När det sedan dök upp ett sms om att det var viktigt att han svarade byttes i stället ilskan ut mot rädsla.

– Jag blev ju rädd att det hade hänt någonting och gick ut för att svara. Men så fick jag beskedet och då gick jag in i rummet igen och när de skulle läsa upp motiveringen slog jag på högtalartelefonen. Då började alla i rummet jubla. Det var häftigt. Det fanns inte med på världskartan att jag skulle få priset, säger han och skrattar.

Pav Johnsson är styrelseledamot i Station Linné och för två år sedan fick Dave Karlsson, stationschefen, ta emot priset som Årets ölänning.

– Då skojade vi och sade att det kom till att ta 25 år innan någon med natur fick priset igen, eftersom den tidigare som fick det var Staffan Rodebrand 1994. Han fick ju priset för att han skapade Naturbokhandeln och Stenhusa Bod i Stenåsa, platsen jag befann mig på när jag fick veta att jag fick priset. Det är ett kul sammanträffande, säger Pav Johnsson.

Även en annan av medarbetarna på Station Linné, Anne Wilks, fick priset 2011.

– Hon hörde av sig när jag fått priset och sade att om vi tre står ihop och pratas vid på Station Linné så är det tre Årets ölänningar på en kvadratmeter, säger Pav Johnsson och skrattar.

Han tycker om att berätta om varför Ölands natur är speciell.

– Den speciella berggrunden av kalksten skapar en speciell flora som skapar en speciell fauna som är unik i Sverige. Sedan har Öland ett klimat med lång växtsäsong och många soltimmar. Dessutom finns här ett levande småskaligt lantbruk där naturen får plats, säger han.

Men det finns också en del som oroar honom.

– Jag blir orolig när jag ser att man tullar på strandskyddet. Det är en jättefara. Man måste tänka långsiktigt och bevara platser. Sedan behöver vi återskapa fler och större våtmarker. Öland har gått från att vara landets blötaste landskap på mitten av 1800-talet till ett av de torraste.

Plötsligt hoppar Pav Johnsson oväntat upp från bänken utanför Ölands folkhögskola där vi sitter och kastar sig framåt. I en blinkning har han fångat en flygande insekt i handen.

– En ollonborre, förklarar han nöjt och fortsätter:

– Hör du lätet i trädet förresten? Eep eep. Det är en halsbandsflugsnappare. Den finns i vårt land bara på Öland och Gotland.