Annons

Filmrecension: Tv-skildring ur fas med tiden

"Late night" är en "Djävulen bär Prada" i New Yorks pratshowvärld som snubblar ur fas med sin samtid.
Filmrecension. • Publicerad 21 augusti 2019
När hon äntligen vågar vara personlig och politisk börjar den bedagade pratshowvärden Katherine Newbury (Emma Thompson) hitta tillbaka till sin form, och når en ny generation tittare. Pressbild.
När hon äntligen vågar vara personlig och politisk börjar den bedagade pratshowvärden Katherine Newbury (Emma Thompson) hitta tillbaka till sin form, och når en ny generation tittare. Pressbild.Foto: Lucky dogs

Vi lever i en kultur där amerikanska "late night"-värdar är väldigt politiska. Stephen Colbert, Seth Myers och Jimmie Kimmel missar aldrig ett tillfälle att dissa President Trump i sina monologer. Det är så förutsägbart att det har blivit tråkigt. Men inte enligt filmen "Late night", som verkar ha skrivits under Obama-åren eller möjligen sent 90-tal.

Frostiga komikern Katherine Newbury (spelad av Emma Thompson) har varit värd för sitt program "Late night" sedan urminnes tider, men hon har ett problem: hennes intervjuer med framstående intellektuella och journalister – istället för Youtubekändisar – har resulterat i tittarsiffror som stadigt gått nedåt i tio år. Dessutom känner hon sig hotad av en av landets populäraste komiker: en straight vit man som levererar lågpannad humor om bajs och pungsvett.

Annons

Efter att själv uteslutande ha jobbat med vita män i åratal kvoterar Katherine in en kvinna till manusrummet. Turen faller av en slump på indiska Molly (Mindy Kaling, som även skrivit manus till filmen). Molly har jobbat på en kemikaliefabrik och aldrig skrivit ett skämt i hela sitt liv, men visar sig ha en naturlig talang.

En slags "Djävulen bär Prada"-handling tar vid, där Mollys kemi med Katherine och de andra manusförfattarna skaver i början. Men när Molly uppmuntrar Katherine att ta "risker" med mer (identitets-) politiska skämt, kombinerat med fler viralvänliga inslag, börjar programmet gå bättre. Detta kan inte överraska någon i publiken men verkar vara en chock för filmens rollpersoner. "Late night" presenterar en tv-värld där politik har marginaliserats till förmån för flåsgrabbig humor. Allt känns som att resa tillbaka i en tidsmaskin.

För att maximera den samtida bizarro-stämningen har en metoo-händelse petats in i manus. Ett snedsteg som tydligen enkelt kan lösas med den offentliga avbönens renande kraft.

Bristen på förankring i verkligheten hade kunnat skruvas upp för komisk effekt, för i sin nuvarande form blir frånvaron av konflikt bara genuint irriterande.

Kristoffer Viita/TT
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons