Filmrecension: Peppande om kvinnorna i Saudi
Maryam är läkare på en landsortsklinik. Och hon har sin bil, som i den här kontexten verkligen får symbolisera frihet, på samma sätt som cykeln gjorde i regissören Haifaa Al Mansours förra film "Den gröna cykeln". Med det i bakhuvudet känns "En kvinnas val" som en andlig uppföljare, med en äldre men inte mindre rebellisk kvinna i huvudrollen.
Blodet kokar i en när historien utvecklas kring de begränsningar och möjligheter som finns för en kvinna i Saudiarabien. Det är både lite sorgligt och förlösande att det faktum att Maryam är ogift ger henne viss frihet. Eftersom hennes pappa musikern är en mild och gullig typ – själv ett offer för den tidigare så extremt stränga synen på musik i kungadömet – får hans tre döttrar sköta sig själva och yrkesarbeta.
Men han är också deras förmyndare och när han är bortrest på turné och har glömt att uppdatera Maryams resetillstånd tvingas hon vända hemåt från flygplatsen. Konferensen i Dubai och möjligheten till ett bättre läkarjobb tycks grusade.
Det är nästan värre än den tjurskallige patienten hon har som hellre vill bli behandlad av de manliga sjuksköterskorna än Maryam eftersom hon är, just det – kvinna.
Hon har en del att kämpa emot alltså, men hon är envis och när hon lite slumpartat blir anmäld som kandidat till valet i kommunfullmäktige så tar hon chansen. Kampanjandet blir en tragikomisk affär – inte minst när hon i media stämplas som "en kvinnokandidat" trots att hennes hjärtefråga handlar om att asfaltera vägen fram till akuten där hon jobbar.
Det här är en ganska enkel story, som har sina givna hjältar, skurkar och dramaturgiska svängningar. Den stora behållningen är titten in i vardagslivet i kvinnovärlden, där niqaben hängs i ett hörn och modet ser ut som i väst. Vad Haifaa Al Mansour framför allt visar är hur det absurt patriarkala samhället börjar krackelera och det är med en starkt hoppfull känsla man lämnar biografen.