GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Filmrecension: I grym väntan på återfödelse

Om man känner sig stark för dagen är det här norska dramat en sevärd känsloladdad smocka. Alla inblandade glänser i en hjärtskärande historia om svaga vuxna och starka barn.
Filmrecension • Publicerad 29 maj 2019
Sverrir Gudnason spelar en cool helgpappa till Jill (Ylva Bjørkaas Thedin) och Bo (Casper Falck-Løvås) i det hjärtskärande dramat "Fenix". Pressbild.
Sverrir Gudnason spelar en cool helgpappa till Jill (Ylva Bjørkaas Thedin) och Bo (Casper Falck-Løvås) i det hjärtskärande dramat "Fenix". Pressbild.Foto: Njuta films

Snart 14-åriga Jill bor med sin mamma och lillebror i Oslo. I inledningen av "Fenix" rensar hon vant undan cigg och smutsiga glas, häller ut vin i slasken och mörkar mammans tillstånd för den yngre brodern.

Hon är ett ansvarstagande maskrosbarn, som jobbar hårt för att peppa mamman inför en jobbintervju, en formalitet får vi veta, som skulle kunna göra henne glad och fungerande igen. Men mamman (Maria Bonnevie) bär på ett stort mörker och en aldrig fullt ut specificerad psykisk sjukdom. Jill (Ylva Bjorkaas Thedin) får kämpa i motvind.

Historien är baserad på regissören Camilla Strøm Henriksens egen barndom. Hon är ett känt namn i Norge, både som skådespelare och regissör av en tv-serie. Med "Fenix" gör hon något som känns djupt personligt och med stor känslighet håller hon benhårt fast vid Jills perspektiv. Ylva Bjorkaas Thedin är enormt bra som den unga flickan, som har tvingats växa upp snabbt och samtidigt är så lojal med den trasiga mamman.

Längre in i dramat utmanas Jill ordentligt och lägenheten den lilla familjen bor i förvandlas till en hotfull miljö, i klassisk lägenhetsskräckstradition. I takt med att Jills psyke blir mycket hårt ansträngt djupnar de dunkla vrårna och obehagliga skuggor dyker upp i bästa "Repulsion"-stil (inga jämförelser i övrigt).

Sedan dyker Sverrir Gudnasons coola jazzspelande pappa upp, som en hägring för den plågade Jill. Kan han bli en räddning? Till en början verkar det så. Den mörka lägenheten byts raskt mot ett vitt och fräscht hotellrum, ett glamouröst födelsedagsfirande och halvt uttalade löften om ett mer etablerat, ordentligt liv i Oslo. Men även han faller snart från sin piedestal.

I myten om fågeln Fenix måste allt förstöras, brinna upp, innan ett nytt liv är möjlig. I den här hjärtskärande och välspelade filmen orsakar de vuxna onekligen stor förödelse. En eventuell återfödelse ligger i barnens egna, desperata händer.

Miranda Sigander/TT
Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.