Conny Bloom tillbaka med Hanoi Rocks

Bloom - eller Blomkvist som han hette från början - är alltjämt mest känd som frontman i funkiga Electric Boys som mellan 1989 och 1994 var ett respekterat namn med en hel del listframgångar såväl här hemma som utomlands. Tre album blev det: Funk o metal carpet ride (1989), Groovus Maximus (1992) och FreewheelinÕ(1994), och den största singelframgången var All lips and hips. Men mot slutet gick det trögt. Trenden hade svängt och funkig hårdrock bedömdes plötsligt vara fullkomligt stendöd. FreewhelinÕ blev därför sista albumet och den 16 oktober 1994 gjordes den sista spelningen i Stockholm.

- Det kändes inte som om vi kom längre, så det var lika bra att lägga ner, säger Bloom.

Powertrio och soloalbum som släpps igen Under åren som följde gjorde han en platta med powertrion Titanic Truth och därefter var det dags för soloalbumet Psychonaut.

- Den kommer att släppas på olika håll i världen nästa år. Det har varit lite si och så med lanseringen av den tidigare.

Vidare har han producerat plattor och samarbetat med färgstarke demonregissören och skådespelaren Thorsten Flinck. Han har fått två barn, och projektet Silver Ginger 5 driver han tillsammans med brittiske The Wildhearts-profilen Ginger. Nästa år väntar dessutom en Bloom-samling och kanske en helt ny soloplatta av det tungfunkiga slaget.

- Och så har jag ett hobbyband som jag spelar med på söndagarna ibland.

Ingen flytt till Finland Han bor på Söder i Stockholm, och där förblir han. Det är alltså inte aktuellt med någon flytt till Finland där Hanoi Rocks-männen Michael Monroe och Andy McCoy har sin hemvist.

Hur kom det sig att du och basisten Andy AC Christell - även han från Electric Boys - hoppade in

i Hanoi Rocks?

- Jag känner Michael och Andy sedan början av 1980-talet, så Andy ringde mig. Jag åkte över och det kändes bra. Vi har snackat om att spela ihop länge och nu kändes det rätt. Andy ville ha med AC och det är bra, för alla känner alla och vi är som brorsor - på gott och ont.

Hanoi Rocks återförening på platta - Another hostile takeover - har rönt stort intresse i synnerhet i Finland där uppmärksamheten varit massiv. Den inledande tanken var dock inte att det skulle bli ett nytt Hanoi Rocks-album, men när låtmaterialet började ta form insåg Monroe och McCoy att det lät Hanoi Rocks, och varför då inte ge ut det under det välkända namnet och ge det gamla bandet fastare konturer?

Hur har mottagandet varit i övrigt med skivförsäljning och dylikt?

- Vet faktiskt inte. Sådant tråkar bara ut mig.

Är du nöjd med plattan?

- Jodå, men jag tycker plattan är lite "för snyggt" producerad. Nästa platta blir den första som vi gör ihop som band och den kommer att bli både rockigare och skitigare.

Ingen särskild bindning till glamgenren Hanoi Rocks brukar nämnas i glamrockssammanhang, men Conny Bloom känner inte någon särskild bindning till glamgenren även om han håller äldre band som Sweet, T-Rex, Slade och Mott the Hoople mycket högt.

- Vi spelar rockÕnÕroll. Det får gärna se flashigt ut för ögat, men musiken är det i särklass viktigaste, för mig precis som för Michael och Andy. Vi jammar allt från ragtime till hårdrock, funk, blues, 1970-talsdisco och zigenarjazz.

Kompade Svullo på För fet för ett fuck Det var Conny Bloom och Electric Boys som kompade Micke "Svullo" Dubois när han gjorde sin klassiska För fet för ett fuck. Nyligen kunde svenska medier meddela att Dubois tagit sitt liv vid 46 års ålder efter en längre tid av psykisk vanmakt.

- Tragiskt och mycket sorgligt. Han var en bra snubbe. Rest in peace.

Och på fredag står alltså Conny Bloom på Palace-scenen.

Hur går turnerandet?

- Bara bra. Vi har nio svenska gig på tio dagar, och tidigare i år var vi förband åt Alice Cooper i Finland. Jag har halshuggningen på video - filmad bakifrån, ha ha.