100 år med kvinnlig rösträtt
Den 10 september 1921 gick de första kvinnorna till val i den så kallade fyrstadskretsen i Skåne. Under de följande dagarna öppnade vallokalerna runtom i landet. Den 16 september ägde valet rum i Göteborg och Stockholm.
"Livligt Stockholmsval på fredagen. De röstandes antal nära 150 000. Väljarskaran tredubblad från i fjol", skrev Dagens Nyheter dagen efter.
Den 18 september var det historiska valet över.
– I samband med den kvinnliga rösträtten höjdes också åldersgränsen i kommunal- och landstingsval, säger Annika Berg, docent och universitetslektor i idéhistoria vid Stockholms universitet, och en av redaktörerna och författarna till den nya boken "Allmän rösträtt?".
– Det innebar att utvidgningen skedde på viss bekostnad av unga mäns rösträtt.
Samtidigt ledde den dåtida kvinnokampen och kvinnornas rösträtt fram till att även andra förbisedda grupper senare inkluderades. Män som inte gjort värnplikt fick exempelvis rösträtt 1922. Socialdemokraten Johan Hellberg hade året innan påpekat att det annars skulle leda till en ojämlikhet mellan män och kvinnor ifråga om de politiska rättigheterna.
– Man kan säga att kvinnors rösträtt var början på en process som pågår än i dag, säger Annika Berg.
Lade grunden
Johanna Rickne, professor i nationalekonomi på institutet för social forskning vid Stockholms universitet, konstaterar att det har hänt mycket under dessa 100 år.
– Utbildningsnivån och arbetskraftsdeltagandet har jämnats ut. Och lönegapet har minskat väldigt mycket.
Den kraftiga ekonomiska utvecklingen som ägde rum i Sverige under efterkrigstiden var också extremt viktig och lade grunden för jämställdheten, fortsätter hon.
– Det stora arbetskraftsbehovet ledde till ett stort politiskt tryck i att få ut kvinnor på arbetsmarknaden.
Samtidigt byggdes välfärdssamhället upp. Under 1970-talets explosion för kvinnorörelsen jämnades skillnaderna i stort sett ut vad gäller högre utbildning, och kvinnor jobbade ungefär i samma utsträckning som männen, enligt Rickne.
– Men det finns många andra ojämlikheter kvar. Kvinnor jobbar i högre grad deltid vilket leder till en sämre livsinkomst, trots att det skett en utjämning för löner för samma jobb, säger hon.
Få kvinnliga vd:ar
Kvinnor tar sig också i mindre utsträckning till toppen och det är en bra bit kvar innan det blir en jämn fördelning i näringslivet. I dag är exempelvis närmare tio procent av börsbolags vice direktörer kvinnor.
– Men för fem år sedan låg andelen på fem procent, så det händer något även där.
I politiken har det däremot skett en liten stagnation efter den snabba förbättring som skedde fram till 1990-talet.
– Det har avstannat eller gått tillbaka när det gäller kvinnors politiska ledarskap på kommunal nivå. Vad gäller kommunstyrelseordföranden är mindre än en tredjedel kvinnor, säger Rickne.
"Mycket kvar att göra"
Enligt Lena Svenaeus, rättssociolog, jurist och tidigare Jämställdhetsombudsman, finns det fortfarande väldigt mycket kvar att göra, speciellt vad gäller våld och trakasserier mot kvinnor.
– Den allvarligaste bristen där handlar väl om våld i nära relationer. Det är också en stor brist att det saknas kollektivavtal om sexuella trakasserier, säger Svenaeus.
Hon pekar även på att föräldraförsäkringen inte är delad och lyfter lönerna som ytterligare ett problem.
– Vi har fortfarande kvinnolöner, och jag kan inte se att det rört på sig särskilt mycket där.
Trots utmaningarna upplever Svenaeus inte att det i dag finns en kvinnorörelse som det gjorde på 1970- och 1980-talen.
– Det beror kanske på att man upplever att mycket är vunnet. När vi fick reformer som jämställdhetslagstiftning, föräldraförsäkring och daghem – då slutade man slåss.
Även Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, lyfter upp att det finns kvinnofrågor som fortfarande inte är lösta.
– Även om diskrimineringen i lagstiftningen i stort sett är borta finns det trögrörliga frågor som fortfarande är högst aktuella.
Hon lyfter upp mäns våld mot kvinnor, korta kontrakt på arbetsmarknaden och att det behövs nya grepp på hur man kombinerar yrkesliv och familjeliv.
– Unga kvinnor i dag lägger också större tyngd på kroppsintegritet nu än tidigare, säger Wängnerud.
Fakta: Rösträtt i Sverige
1919 fattade riksdagen beslutet att införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Två år senare hölls det första riksdagsvalet där kvinnor kunde delta.
Tidigare hade rösträttsåldern varit 21 år men i samband med valet 1921 höjdes den till 23 år för kommunala valet och till 27 år för landstingsvalet, som indirekt även var rösträtten till den första kammaren i riksdagsvalet. Åldern höjdes till 23 år för valet till andra kammaren.
Män som utan giltigt skäl inte gjort värnplikt fick rösträtt 1922.
De som bodde på ålderdomshem och blev omhändertagna av den kommunala fattigvården fick inte rösträtt förrän 1945, och detta rörde till stor del kvinnor. Även de som gått i konkurs eller hade skatteskulder gick utan rösträtt fram till dess.
Män och kvinnor som satt eller suttit i fängelse fick inte rösträtt förrän 1937, och även därefter fanns praktiska hinder eftersom det inte fanns möjlighet att rösta i fängelser.
Den begränsning som levde kvar allra längst var rösträttshindret för de omyndigförklarade, vilken togs bort 1989.
Källa: Annika Berg, docent och universitetslektor i idéhistoria vid Stockholms universitet