Utan bostad rasade hela hans tillvaro

Tomas, som egentligen heter något annat, beskriver sin situation som ett korthus som rasat ihop. Efter att ha arbetat i 38 år blev han 2005 utan arbete. Han sålde huset och bilen och bosatte sig i en lägenhet tillsammans med hustrun. När relationen slutade i skilsmässa kort därpå gick det mesta i tillvaron utför. Han fick flytta, stämplingsdagarna tog slut, liksom arbetsförmedlingens sysselsättningspraktik.

– Jag bodde i en industrilokal i tre månader, men så fick jag en lägenhet via socialtjänsten. Där bodde jag i två och ett halvt år. När de sedan kom och sa att de behövde lägenheten till en missbrukare fick jag flytta ut. Det kändes lite konstigt. Jag är inte missbrukare, och har alltid skött betalningen av mina hyror. Det är mina andra skulder som gjort att det blivit så här, säger han.

Under 2010 har han bott i perioder hos släktingar och bekanta, eller i trappuppgångar. När det var varmt sov han ibland utomhus tills han var på väg att dra på sig sjukdomar.

Nu har han ansökt om försörjningsstöd och hjälp till bostad hos individ- och familjekontoret på Nybro kommun. Han är samtidigt registrerad som arbetssökande hos arbetsförmedlingen.

– Det tar alltid ett tag innan man får besked. Det är besvärligt, det kan jag säga. Det är psykiskt väldigt påfrestande att inte ha någon trygghet. Vissa dagar driver man bara omkring. Just nu känns det som att jag måste begå brott för att få komma inomhus, fast det är ju också konstigt. Jag vill inte begå brott, det är inte min filosofi, säger han.

Vad skulle krävas för att bygga upp tillvaron igen?

– Jag vet inte, det ser rätt så svårt ut. Det är skulderna som är problemet, men som jag ser det är det bostad och arbete som jag behöver. Man blir galen av att stå utanför.