Förening söker svar om det förflutna
- Torshult och trakterna däromkring är en riktig kulturbygd. Det kommer man snart underfund med när man börjar forska kring det här, säger Ing-Marie Aronsson, föreningens ordförande.
En tidigare kartläggning gav föreningen en bra grund för arbetet. Problemet var att de gamla skyltarna började vittra sönder.
Nu har nya kommit upp. Någonstans mellan 40 och 50 husgrunder har spårats. Men det finns förmodligen fler.
- Någon fullständig inventering blir nog svår att genomföra, säger hon.
Föreningen har koncentrerat sig på Torshult, ett område i östra delen av Kråksmåla socken. Flertalet av boställena tycks härstamma från 1800-talet, men många av dem var bebodda in på 1900-talet. Det rör sig om soldattorp, stugor, jordkulor och backstugor.
En del av stugorna flyttades in till större samhällen, andra eldades upp i kolmilor.
- Det var en mycket fattig trakt. Man ser många vackra stenmurar häromkring, men det var antagligen otroligt jobbigt att bygga dem. Folk hade inget val - om de skulle ha några åkerlappar att odla på. Inte konstigt att många emigrerade till Amerika, säger hon.
Hembygdsföreningen har nu börjat tränga djupare in i den lokala historien, den söker svar på vilka människor som levde på de här boställena.
Det gör den lokala historien mer intressant, menar hon.
- När människan sätts i fokus blir allt mer intressant. Det vi gör nu är att samla in uppgifter om de här personerna.
På tisdagskvällen hölls en sådan träff i Klockaregården. Kring borden satt ortsbor med kartor och försökte påminna sig vilka människor som levde i trakten förr. Pusselbit lades till pusselbit. Sakta kompletterades bilden av hur livet i Torshult kunde te sig förr.
En historia handlar om Sara i Gropen.
- Hon hade en liten internatskola i sin stuga i slutet på 1800-talet. Dit kom barn några dagar i stöten och fick undervisning mot att hon fick lite livsmedel.
Skyltningen av de gamla torpen är inte första hand tänkt att locka turister, även om flera amerikaner genom åren sökt sig till trakten för att söka sina rötter.
- Vi gör det här för vår egen skull. För att det är så intressant, säger Ing-Marie Aronsson.
