Locka över trafiken till de bästa vägarna
Det är en tuff värld som väntar artonåringar när de skall ut i trafiken. I de mera sakliga motortidningarna talas det om bilar med effekter på ett par hundra hästkrafter och de verkliga kepsnissetidningarna har förföriska bilder på glänsande bilar med vingar, neonljus, superbreda lågprofildäck och gärna en lättklädd ung trånande kvinna klappande motorhuven som döljer teknik i tvåhundratusenkronorsklassen och hästkrafter på över 500.
Budskapet är enkelt: Köper du allt detta och kör rysligt manligt, läs fort, så kommer all världens vackra kvinnor att klättra på din bil och åtrå dig. Budskapet från Vägverket är betydligt kyligare. Höjda fortkörningsböter, fler fartkameror och en vägverksdirektör som mässar sitt mantra om att så och så många färre dör om vi höjer böterna, sätter upp fler fartkameror och så vidare.
Det sorgliga är att dessa två världar aldrig möts förrän det är för sent. Utsikten från pelarsalen
i Borlänge är ytterst begränsad och de flesta har nått en ålder där synen sviktar. Män med nytaget körkort är mer intresserade av turboaggregat, kjolar, sänkningssatser och feta sulor än mossiga svårbevisbara påståenden som bygger på torr och trubbig statistik. Så trubbig att motsatsen går att bevisa om man använder tiden i trafiken som variabel. Två timmar i trafiken innebär en skaderisk på 0,2 promille, vilket betyder att dubbla hastigheten minskar risken till 0,1 promille.
Det enda beviset på att Tingvall har rätt skapas av just de unga männen som anser sig osårbara och i stort behov av att imponera på omgivningen, läs köra fortare och bygga snabbare än alla andra.
Jag har jobbat för dagstidningar tillräckligt länge för att se alldeles för många dödsolyckor och jag kan inte påminna mig en enda där en handelsresande förolyckats en vanlig vardag men jag har tyvärr tvingats se tjugotalet ungdomar förlora sina liv under fredags- och lördags-kvällar. Fartkontrollerna däremot. De ser jag aldrig dessa kvällarna. Tala om att lura sig själva med sin egen statistik när Vägverket mal på om fartsyndarna.
Många av de större vägarna, läs motorvägar, motortrafikleder och vägar med wireräcken är i dag så säkra att de skulle klara högre hastigheter än 90 km/timmmen samtidigt som vi har gott om småvägar där 70 är väl opimistiskt. 130 borde exempelvis vara en självklarhet på motorväg. Jag körde drygt fem mil efter en polisbil på en väg med wireräcke. Hastigheten var begränsad till 90 för vissa bitar och 110 för andra. Polisbilen höll mellan 10 och 30 km/timmen över gällande hastighet.
Efteråt förstod jag hur polisen väljer var de skall sätta in sina hastighetskontroller. Jo, de antecknar vilka vägavsnitt de själva har svårast att klara av att hålla hastigheten och satsar sina resurser där. Det ger bäst utdelning. Jag ser ofta fartkontroller utmed E4:an, E22:an och andra större vägar men jag har aldrig sett en fartkontroll längs den 70-väg jag dagligen trafikerar och här kör både fru Svensson och hennes son konstant i 90 till 110 km/h.
Det gäller att locka över trafiken till de bästa vägarna för att öka trafiksäkerheten. Idag är det tyvärr alldeles för vanligt att långresenärer väljer mindre vägar för att undvika fartkontrollerna medan bilisterna på motorvägarna sitter och pratar i telefon och sms:ar i den skenbart trygga världen där största risken för en olycka är bristande uppmärksamhet och dålig koncentration.
